Hej!

Jag heter Maria, men kallas Mary, och jag bor i ett rött hus med vita knutar som ligger i ett litet samhälle på den Uppländska
madebymary_cirkleprofilelandsbygden. Det här är min blogg om livet i Lilla Sundby, ljuvligt god & grön mat, söta bakverk, slow living, kärlek till naturen och om vad som händer när man drabbas av en Stroke och äntligen får modet att följa sitt hjärta!

För 5 år sen fick jag en hjärninfarkt, en Stroke, på grund av ett missbildat blodkärl i hjärnan, en händelse som verkligen ställde hela mitt liv på ända. Då bodde jag i Stockholm, jobbade mycket och hade bara en sak i sikte; karriär och pengar. Tiden på sjukhuset varvade obehagliga undersökningar med tankar som ”vad håller jag på med?”, ”hur har jag hamnat här?” och ”hur tar jag mig härifrån fortast möjligt?” 

Plötsligt kunde jag inte längre blunda för den bittra verkligheten, dvs. att jag var riktigt olycklig i det liv jag skapat för mig själv. Jag hade ju ”allt det där man ska vilja ha”, varför var jag så förbannat olycklig?!

Jag hade ju följt allt ”man ska göra” till punkt och pricka. Kämpat för att komma in på universitetet, pluggat vidare och tagit Civilekonomexamen, fått ett jobb, skaffat mig en trygg och bra inkomst, påbörjat en karriär och bodde i Stockholm. Jag åkte ner på stan för att fika, ta en drink, shoppa och festa. Allt det jag strävat efter, det jag trodde skulle göra mig lycklig, hade jag nu. Men ändå ekade det tomt inombords. Jag hoppades att jag, bakom varje ny ”shoppingtur” eller ”inhandlad upplevelse” för varje nytt steg på karriärstegen skulle möta den där lyckan jag kände att jag utlovats. Men lyckan uteblev…

Så for jag kom hem från sjukhuset tog jag ett stort ritblock och en svart spritpenna och skrev upp allt jag ville att mitt liv skulle innehålla. Pappret fylldes så sakta med ord som lantliv, natur, plocka svamp, laga mer mat, stjärnklara nätter, morgondimma och solnedgångar, ängar och åkrar, mer tid åt fotografi och kreativitet. När jag tittade på lappen och jämförde den med mitt eget liv var det solklart varför jag var så olycklig. Jag insåg väldigt snabbt att det jag älskade mest, när livet ställdes på sin spets, inte alls var det jag fyllde mina dagar med. Sådant jag älskade hade prioriterats bort och till och med glömts bort för annat oviktigt. Jag hade lyssnat för mycket på andra och följt den väg man ”förväntas och borde gå” med studier och karriärsval fast jag egentligen inte ville det själv. Plötsligt insåg jag att det liv jag själv skapat, det liv jag lärt mig att man ”ska” leva, inte var för mig. Insikten gjorde mig panikslagen och plötsligt kändes det som om jag om jag inte kunde andas.

Då och där bestämde jag mig för att ta vara på min andra chans i livet. Min Stroke lämnade mig med en hjärnskada i lillhjärnan som ger mig kronisk yrsel, koncentrationsproblem och trötthet men också med världens finaste gåva. Den lämnade mig med en tacksamhet över att vara vid liv och en kraft och målmedvetenhet att leva mitt drömliv oavsett vad andra människor skulle tycka.  

Något jag kände starkt var min önskan att stå i köket, att skapa recept och att fotografera. Att skapa och inspirera andra att ta sig tid för matlagning och måltiden samt att lägga ifrån sig telefonen och vara mer närvarande. Som ett led i att följa mitt hjärta startade jag därför bloggen och ungefär ett år senare sa jag upp mig från mitt jobb som Customer Delivery Manager för att följa mina drömmar. Festkvällar byttes ut mot långkok och receptexperimenterande i köket, svampplockning, syltning och saftning, shopping byttes ut mot en minimalistisk livsstil med drömmar om landet, naturen, stjärnklara nätter och en tystnad där bara fåglarnas kvitter och skogens sus hörs.

2013 blev jag vinnare av Stora Matbloggspriset ”Bästa Bak- & Dessertblogg” samt ”Folkets Val” med följande motivering;  

 

”Man bokstavligen dras in i bloggen och kan inte sluta läsa. Här skrivs det lite mer, kommuniceras med läsaren ännu mer – allt med ett stort äkta engagemang. Bilderna tar verkligen andan ur oss och recepten känns lockande och läckra. Vi dyker ner i chokladbonanza och knäckig äppelpaj med rosmarin utan att bli mätta. Den där Mary… hur bär hon sig åt?”

 

2015 fick jag även äran att ta emot Stora Matbloggsprisets kategoripris för ”Bästa foto”;  

 

”Vår pristagare ger på sin blogg näring åt alla sinnen, hennes foto kompletterar recept och texter och ger läsaren känslan av att vara närvarande i både hennes kök och i hennes liv. Fotot håller en konstant hög kvalitet och är en vital del av bloggen som helhet. Wonderful Mary. You made it!”

 

Idag jobbar jag med det jag älskar mest. Jag bloggar om mat, skapar recept och matbilder till receptfoldrar och kundtidningar eller till kampanjer i sociala medier och Instagram. Jag föreläser om matfoto, har workshops och jag har nyligen släppt min första kokbok ”Made by Marys Gröna Frukost”, den första delen i min vegetariska kokboksserie. 

Idag känner jag en helt annan lycka. Jag känner mig nära det som för mig är viktigt på riktigt. Jag känner en samhörighet med naturen och nu ever jag helt enkelt det jag det liv jag drömde om, ett liv på landet tillsammans med min stora kärlek Magnus och vår lilla Yorkshireterrier Doris. Vi har skogen precis vid husknuten, 500 meter till närmsta granne, knarrande trägolv och kilometer av öppet landskap från farstukvisten. Det känns äntligen som att jag kan andas på riktigt, här känner jag mig fri. Här finner jag livskvalité utanför storstadens stress. Här är jag lycklig.

Välkommen till min lilla del av världen!