Browsing Category

Doris & Märta

22 In Doris & Märta

VIDEO – VÅR SÖTA LILLA YORKSHIRETERRIER MÄRTA

Märta kom hem till oss precis innan Julafton, en liten Yorkshireterrier på 570 gram, full av kärlek och busig som få. Hon är helt olika sin syster (som är lite harig och känslig) och kastar sig gärna från höga trappavsatser och soffor, gör frivolter och kullerbyttor och sladdar in i vardagsrummet, en hårsmån från att riva ner julgranen. På något sätt går det nästan alltid bra, även när hon landar på rygg, och hon studsar lika fort upp igen och springer vidare som inget har hänt. Hon har verkligen boostat vår lill familj med kärlek och energi! 

Senaste 10 dagarna har jag befunnit mig i Åre på workation med Influencers of Sweden och all min energi och fokus har gått åt att planera kommande blogg-år. Jag ha varit ifrån både kärleken och vovvsingarna och jobbat, yogat, badat bastu och skrattat tills jag fått ont i både mage och kinder. Det har verkligen varit en virvelvind av inspiration, kreativitet och härliga människor! 

martathepuppy

Saknat Magnus, Doris och Märta, det har jag verkligen gjort och mellan jobbvarven har jag därför passat på att klippa ihop några filmklipp på Märta.

Doris och Märta är rent biologiskt helsyskon, vilket dom så klart inte bryr sig särskilt mycket om. Jag och kärleken däremot tänker lite som människor gör och tycker det är lite extra mysigt att dom är ”syskon på riktigt”. 

Så även om det varit en liten bloggfattig vecka så har jag hunnit med att planera massor av spännande recept och inlägg för kommande året. Det är återkommande hälsoinlägg, spännande recept, lite nya idéer och tankar som jag hoppas kommer inspirera er. Det tog mig hårt när Doris blev så sjuk, och jag har verkligen behövt ladda batterierna och landa lite! Så tack för att ni fortfarande är här och ger mig kärlek och pepp <3 

Som plåster på såren och med förhoppning om att ni fortfarande är med mig, kommer en liten film på Märtas första dagar hos oss! 

29 In Doris & Märta

IT’S BEEN THE BEST OF TIMES, IT’S BEEN THE WORST OF TIMES + JULEN 2016

_j4a2037

Den här julen skulle bli den bästa någonsin. Första julen i huset, lilla valpen Märta skulle välkomnas hem till oss dagen innan julafton, familjen skulle samlas, äta vegetariskt julbord och spela brädspel, dricka glögg och mumsa julgodis. Men allt blir inte alltid som man planerar, livet kan förändras snabbt och jag vet sedan tidigare att allt hänger på en förbannat skör tråd. 

Allt förändrades på julafton, även om det egentligen började några dagar innan, och julpyntet, granen och julmaten kändes plötsligt helt meningslösa. Det var mycket annat som hände kring julafton, konstiga knasiga saker som att det kom brunsvarta smutspartiklar när vi spolade varmvatten (vi har egen brunn), tvättmaskinen började läcka vatten, jag tappade ut allt nybakad fröknäcke på golvet och alla i familjen hade dessutom ryggont. Men det som faktiskt visade sig betyda något var vår att vår lilla Doris blev sjuk och hamnade på intensivvårdsavdelningen på Ultuna djursjukhus. 

Vår lilla Doris blev sjuk, hur sjuk förstod vi inte riktigt till att börja med. Vi tyckte att hon kändes tyngre, mer spänd över buken och äta, det ville hon inte. Men hon är en kinkig liten tös som gärna vill ha olika hundmat varje dag för att äta och vi tänkte inte så mycket på det. Dessutom tänkte vi att hon kändes tyngre och mer spänd eftersom lilla Märta som precis kommit till oss vägde så lite. Kanske var det därför vi plötsligt uppfattade Doris 2 kilo som så mycket tyngre eftersom Märta bara vägde 570 gram. 

Några dagar innan julafton började hon kräkas lite, men ibland kan hundar kräkas galla om de inte ätit, det är lite olika från hund till hund.  Doris mamma är dessutom likadan så vi tänkte att det bara innebar att hon behövde få något i magen. Men Doris ville inte äta och hon blev istället bara sämre och sämre. På julaftonskvällen var hon trött och lite hängig och plötsligt insåg vi allvaret. Den gula gallan hon kräktes upp var inte längre gul utan blodröd och vi åkte i ilfart in till akuten där hon blev inlagd. Hon var medtagen men fortfarande, under omständigheterna, relativt pigg. 

Efter att ha skrivit in henne på sjukhuset åkte vi hem och åt en något mer dämpade julmiddag kring 22-tiden. Vi försökte att tänka positivt trots omständigheterna och väntade på att höra positiva uppdateringar från sjukhuset. På juldagen, alltså igår, ringde det i telefonen och jag svarade med en tung klump i bröstet. Veterinären som ringde lät allvarlig och hade oro i rösten. Hon berättade att vår älskade lilla solstråle hade flyttats till intensiven och var svårt medtagen. Hon hade dropp med både vätska och sockerlösning och fick nu även antibiotika. Hon hade blodiga diarréer och dom kunde inte längre säga några tröstande och lugnande ord till oss. Jag frågade storgråtandes hur illa det var och hon svarade att det var riktigt dåligt, att hon inte längre kunde lova att det värsta tänkbara inte kunde ske, även om dom skulle göra allt i sin makt för att det inte skulle hända.  

Efter samtalet, som jag bara minns korta sekvenser av, spenderade vi tillsammans gråtande i soffan jag och Magnus. Jag förstår att alla människor kanske har olika förhållande till husdjur, både sina egna och andras, men Doris är lika viktigt för mig, för oss, som om hon vore vårt barn. För mig var den oron och den ångesten igår lika illa, och kanske till och med värre, än när jag själv fick min Stroke. 

Jag kände mig så maktlös och rädd, så liten och svag. Det kändes som någon slitit ut en stor bit av mitt hjärta rakt ur bröstet. Sent igår kväll ringde telefonen igen och jag ville nästan inte svara av rädsla för att få höra det jag mest av allt fasade för.  Veterinären berättade dock att Doris svarat positivt på behandlingen med dropp och antibiotika. Hon var fortfarande medtagen och skulle ligga kvar på intensiven över natten. Skulle något hända skulle de ringa oss oavsett tid på dygnet och natten har därför spenderats i ett virrvarr av svettiga lakan, mardrömmar, nackspärr och magont. 

I dag vet vi att hon är bättre, hon är inte utom fara och hon är inte frisk, men hon är avsevärt mycket piggare även om hon fortfarande är sjuk. Vi vet ännu inte vad orsaken är mer än att det verkar vara en mycket kraftig infektion och eftersom hon är så liten har hon mycket snabbt blivit väldigt dålig. 

Själv sitter jag i soffan med Märta, mitt hår är skitigt, jag har djupa ringar under ögonen och jag är så otroligt trött. Juldekorationerna känns plötsligt menlösa, julmaten lika så. Jag är glad att vi satt upp julkärvar åt fåglarna men har själv inte orkat äta mer än någon trött köttbullssmörgås. Huvudet värker och hjärtat fladdrar oroligt i bröstet. Tårarna letar sig nerför kinderna då och då, lite som en säkerhetsventil för att lätta på känslorna. 

Jag älskar vår Doris mer än jag kan förklara. Hon är en del av vår familj och lika viktig som om hon vore mitt eget barn. För mig är hon mitt eget barn och vi kan bara inte leva utan henne, Märta behöver henne också. Vi behöver henne så otroligt mycket och den här julen blir den bästa någonsin när hon kommer hem till oss igen. När hon sitter frisk i min famn och viftar på sin lilla svans är det här den bästa julen. Innan dess är det här den värsta julen någonsin…

 

33 In Doris & Märta

ATT BLIR 4 I FAMILJEN – EN TILL HUNDVALP + HJÄLP MED VAD HON SKA HETA

_j4a6364Jag är så glad, för i natt vid 03-snåret föddes det en liten liten hundvalp som snart blir en del i vår lilla familj. 96 gram av kärlek helt enkelt och som kommer komma hem till oss precis i tid till Julafton. Vilken underbar julklapp det kommer bli… Ja det här är Doris när hon var 8 veckor gammal, lilla pyret nu väger som sagt bara några få gram.

Det som känns lite extra mysigt är att det faktiskt är en helsyster till Doris eftersom det är samma tik som prats med samma hanhund. Så Doris ska verkligen få en syster i ordets rätta bemärkelse.

Vi är lite obestämda kring namnet men vet vilken ”stil” vi vill ha på namnet. Doris heter ju vår lilla vovsing nu och namn vi funderar på är bland annat Elsie och Märta. En vän föreslog Alice eller Tora. Vad rullar bra i munnen, vad känns bäst…

Har ni något förslag, eller tycker ni något ovan är helt klockrent? Det vore SÅ kul att få er input och hjälp! Hoppas ni har en underbar fredag!

27 In Doris & Märta

ATT SKAFFA EN HUNDVALP + DORIS 1 ÅR!

Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp För nästan exakt ett år och en vecka sedan bestämde vi oss för att skaffa en hundvalp. Eller, snarare var det så att Magnus kom hem och jag bestämt deklarerade att nu, nu var det minsann dags att skaffa hundvalp. Vi hade pratat om det länge och funderat på om vi skulle vänta tills vi hittat hus men jag hade plötsligt kommit till punkten när jag kände att jag inte ville vänta längre. Det var bara en sån dag och jag kände helt enkelt att det var dags. Punkt slut. ”Om du inte vill, då tänkte jag minsann skaffa en själv” annonserade jag bestämt. Tur nog var kärleken inte svårövertalad utan nickade bara lugnt och sa att ”då gör vi det”.

Vi ringde nästan direkt till en uppfödare som väntade valpar och till våra stora lycka var bara en av de två valparna som väntades tingad. Vi ville egentligen helst ha en tik, men tänkte att universum helt enkelt fick styra vad det blev och meddelade att jo, då ville vi väldigt gärna bli husse och matte till den lilla hårbollen som var på väg.

Och så föddes då vår Doris, vår älskade lilla hårboll, glädjekälla, busfrö och ibland även enerverande pöbelfrö, den 19 september 2015 och igår fyllde hon därför 1 år. Stora tjejen! Igår var hon faktiskt dåligt, eftersom hon mumsat i sig något hon inte borde så därför kommer vi fira hennes födelsedag idag stället. Det blir leverpastejstårta, en ny bitpinne och massor av bus. Här är första gången vi fick träffa henne hemma hos uppfödaren, Doris har gult snöre runt halsen:Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, HundvalpUnderbar ”sovposition”… Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, HundvalpVi har många gånger sagt att det bästa vi gjorde 2015 var att gifta oss och det näst bästa var att skaffa Doris. Att ha henne som en medlem i vår lilla familj skänker så vansinnigt mycket glädje och om hon plötsligt inte var här hos mig när jag är hemma och jobbar skulle det kännas väldigt tomt. Hur jag tidigare kunnat jobba hemifrån utan henne är för mig ett mysterium. Jag är inte bara hennes matte, jag är hennes mamma och hon är på ett sätt även min bästa vän (tillsammans med Magnus då).

När vi fick åka och hämta hem henne, 8 veckor senare, vägde hon 780 gram och hade utvecklats till en både kaxig men samtidigt lite försiktig tjej. På väg hem i bilen kröp hon krampaktigt upp mot min hals i ett försök att gosa in sig i min nacke. Hon tyckte nog att det var läskigt att lämna mamma och syster och pep små ljusa ”miiiii” men somnade tillslut i min varma famn, inlindad i en mjuk filt som doftade av hundmamma. Här är hon 8 veckor gammal och ligger och vilar i min hand.Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, HundvalpVäl hemma tog hon försiktigt för sig av livet, några små steg i taget, men för varje dag som gick vågade hon sig lite längre bort från soffan den mjuka och trygga filten.

När vi var ute stannade grannar och okända människor och tittade, gapade och ställde frågor om ras och ålder och hur stor hon egentligen skulle bli. Det var helt omöjligt att gå mer än några meter innan vi blev stoppade och jag fick inte mycket gjort på jobbfronten heller. Och visst var hon liten, hur liten förstår jag först nu när jag tittar tillbaka på bilder. 780 gram av busig svart hårboll som studsade fram på trottoaren både morsk och lite blyg på en och samma gång. Här har Doris hunnit bli 10 & 11 veckor gammal.Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp
Alltså jag må vara extremt partisk men dom två sista bilderna ovan, jag dör sötdöden flera gånger om.

Doris har älskat att sova nära nära från dag ett. Då låg hon ihopkurad i min ena hand, ett år senare ligger hon fortfarande ihopkurad i min eller kärlekens hand även om våra händer inte riktigt räcker till nu när hon växt till hela 1,8 kilo (stort va, mmmhmmmm 😉 ) Här har vår gobit hunnit bli 16 och 17 veckor gammal och den ljusa pälsen Yorkisar får när de är vuxna har börjar växa fram under den svarta pälsen (det är därför det är vit päls som syns vid pannan)
Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp
När hon är trött piper hon som en liten fågelunge ”miiiiiiieeee” och snurrar ihop kroppen till en liten boll. Hon tycker inte om bonden Björns traktor och står i trappan och ”muttrar” (buff-skäller lite..”buff buff..mruff”) varje gång han är ute och kör. Dessutom hatar hon att bli fotograferad och vägrar sitta stilla eller ens titta mot mig och därför försöker jag sällan fota Doris, utan är mer i nuet med henne utan kameran. Lättast är det att fota henne är det när hon inte riktigt vet om att jag fotar henne utan är upptagen med annat, som att intressera sig för vad pappa dricker till frukost.Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, HundvalpHon är alltid med mig, bakom varje bild jag publicerar finns en Doris i ytterkanten och buffar, slickar, nafsar, viftar på svansen eller busar med mina strumpor. Eller så sover hon (eller gömmer sig) i en bylsig filt bredvid mig:Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, HundvalpOch hon är verkligen alltid med oss, som en helt självklar del av vår familj. Inte i knät alltid så klart, även om vi ibland låter henne sitta med oss i knät (om hon uppför sig;) ).Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp
Och eftersom det är hennes ettårsdag tänkte jag bjussa på lite bilder vi lyckats fånga på henne under året som gått även om vissa av dem är båda suddiga och fotade i ganska dåligt ljus. Och ja, såhär kan det se ut ganska ofta.Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, HundvalpDoris hatar att bada men älskar att rulla i allt som gör hennes päls rufsig och skitig och lantlivet innebar därför att hon fick bli kortklippt vilket hon stortrivs i. När Magnus varit ute med henne själv och kommer genom dörren, säger han ofta ”vart är mamma, hitta mamma”. Då springer hon runt i huset och letar efter mig för att sedan kasta sig över mig och överösa mig med svansviftningar, pussar och lyckohopp. Och då, ja då smälter mitt hjärta fullständigt.

Jag trodde inte att det skulle vara så givande för mig att skaffa hund. Jag trodde nog inte riktigt att jag skulle komma vår lilla vovsing så nära eller att hon skulle ta så stor plats i våra hjärtan och vårat liv som hon faktiskt gör. Det har varit mycket mer jobb än jag kunde föreställa mig innan, men också mycket mer kärlek än jag någonsin kunde tro. Jag kan inte tänka mig ett liv utan vår Doris. Grattis på ettårsdagen lilla älskade hårboll!
Doris, Yorkie, Yorkshireterrier, Made by Mary, Hundvalp