Browsing Category

Marys Bröllop

10 In Marys Bröllop/ Resor & utflykter

SMEKMÅNAD DEL 5 – HIGHWAY ONE, PIEDRAS BLANCAS, MORRO BAY, PISMO BEACH & LOS ANGELES

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the fifth and last part of our honeymoon and some travel tips for roadtrips down Highway One/Pacific Highway, visiting Piedras Blancas, Morro Bay, Pismo Beach and the Los Angeles area. Enjoy! 
 
Så, då var det dags för den sista etappen på vår smekmånad. Om du missat de andra delarna hittar du dem i tur och ordning HÄR, HÄR, HÄR och HÄR
 
 
DAG 11:
Dag 11 samlade vi ihop alla våra pinnaler, sa hej då till Big Sur och vår fina stuga på Glenn Oaks och fortsatte vår Roadtrip på Highway One. Vägen ner, om man inte vill stressa utan stanna och ti lite här och där, tar ungefär en hel dag, så det är bra att vara ute i god tid.  
 
Vårt första stopp blev vid lunch när vi stannade till längs med kusten vid ”Whale Watchers Café” för en bit mat. 
Här utanför kan man se valar när det är säsong för det (dec-april), men eftersom det inte var säsong och vårt stopp mest handlade om mat, så spanade vi inte efter valar utan fokuserade på mat. Det här stället visste vi hade fått ganska dålig kritik redan när vi satte oss ner, men eftersom vårt fokus bara var att fylla på energinivårna brydde vi oss inte så mycket om det utan tog det för vad det var. Vi passade även på att fylla på bilens energinivå. 
Det här stället var dock det absolut sämsta stället att tanka på eftersom priset var skyhögt. Men, när man inte vet när nästa bensinstation dyker upp är det bra att ta det säkra före det osäkra. 
Sen åkte vi vidare längs med Highway One. Utsikten är fantastiskt mesta delen av tiden och det finns lite olika sevärdheter eller stopp att stanna vid här och där. Vi söktae en hel del på nätet samt blev tipsade om diverse olika stopp från vänner och bekanta. Givetvis beror det helt på vad man tycker om och hur man är som person, alla är vi olika, men ett ställe som vi aldrig besökte men som man kan läsa mkt gott om på nätet är Hearst Castle, Monterey Akvarium, 17 Mile Drive med Pebble Beach och Carmel (läs längst ner om anledningarna varför vi struntade i dessa stopp)
 
Så vi skippade faktiskt nästan allt det man läser om, och stannade oftare till ”mitt ute i ingenstans” där vi tyckte att det var värt att stanna, helt enkom för vad vår vackra moder jord bjuder på vad gäller utsikt. 
 
Dock stannade vi  till vid Piedras Blancas där elefantsälarna ligger huller om buller och latar sig, brölar och fajtas med varandra. Personligen har jag aldrig sett vilda elefantsälar och ville ta mig en titt. 
Efter elefantsälskolonin tuffade vi vidare i vår Ford Mustang och stannade inte till för ens vi kom fram till Morro Bay och Morro Rock.
 
Morro Rock bildades för cirka 23 mijoner år sedan och är en slags vulkanisk klippformation som sticker upp som en spetsig halvmåne i Morro Bay.Oavsett om man är intresserad av detta eller inte passar det utmärkt att stanna till, andas havsluft, sträcka på benen och få sand i skorna… 
Precis när vi började känna att det var dags för en rejäl kopp kaffe började vi närma oss Pismo Beach, som blev det sista stoppet innan Los Angeles. 
Pismo Beach är en pittoresk stad med mycket väggmålningar och sjukt många butiker med Salt Water Taffy. Både jag och kärleken har, sen vi såg avsnittet från Friends (serien) när Ross äter alldeles för mycket Salt Water Taffy, undrat hur det smakar. Så vi ju bara tvugna att köpa på oss en påse. 
Så vi köpte Salt Water Taffy (speciellt, och väldigt kemisk smak men kul att prova), tog en bensträckare ner på stranden och köpte med oss kaffe från Mon Ami. 
Jag blev enormt sugen på att beställa en Fluffer Nutter (hallå, namnet!!) men misstänkte starkt att jag skulle hamna i total matkoma och somna i bilen, så jag hoppade över, något jag ångrar lite. 
Att läsa karta i USA är en utmaning, vi skrattade så vi grät första dagarna och blev båda bitvis ganska frustrerade eftersom kartan vi hade inte riktigt var så detaljerad som den hade behövt vara. Vi skojade friskt om att den här kartan var det enda som skulle kunna orsaka en omedelbar skilsmässa, men på samma sätt som det var frustrerande var det också hysteriskt roligt. 
 
Visst blir det enklare med GPS, men ibland är det ganska skönt att släppa allt det med teknik och vara lite mer analog i livet. Och fram, det tog vi ju oss tillslut, dessutom ackompanjerat av diverse hysteriska skrattanfall. 
Tillslut kom vi fram till hotellet vid Hermosa Beach som ligger en ganska bra bit från Los Angeles centrum, ett område som är lugnt och mysigt, precis så om vi önskade. Jag blev faktiskt tipsad om Hermosa Beach av en Instagramföljare och jag är så glad att vi valde att bo här och inte mitt i stökiga Los Angeles. För när vi var inne på slutet av vår resa märkte vi att det vi var mest sugna på var att strosa på stranden i lugn och ro, äta god mat och bara vara…helt utan mål eller mening. 
Hermosa Beach Hotel som vi bodde på, ligger precis vid stranden och rekommenderas varmt av oss båda! Servicen var utomordentlig och rummen fina, utsikten om man beställer rum med strandutsikt är magnifik och sängen var underbart skön. Vi bodde i rum som benämns som ”Ocean Front” på våning två (längst uppdär stranden ligger rakt framför balkongen. Det finns verkligen inget negativt att säga om det här hotellet, de serverar till och med en continental frukost med kaffe, te, juice, flingor, mjölk, bröd, ost, marmelader och bakverk, vilket inte verkar vara standard i USA då det är vanligare att man äter frukost ute. 
Vi kom till hotellet först när solen började gå ner bakom horisonten, men det gjorde oss inte det minsta, eftersom utsikten var magiskt fin! 
DAG 12:
Jag vaknade tidigt eftersom jag var alldeles för rastlös för att ligga och dra mig en solig morgon som denna. Kärleken sov forfarande så jag smög upp och satte mig på balkongen för att iaktta surfarna som gick ner med sina brädor mot vattnet för att surfa. Jag kikade på strandjoggarna som snabbt passerade förbi på strandpromenaden nedanför balkongen och så smyglyssnade jag på några killar och tjejer som satte upp volleybollnär längre bort på stranden. 
Och nedanför balkongen, trots att klockan var kring 07 på morgonen, stod en man och målade…
Vårt rum var verkligen perfekt för oss. Det fanns även ett litet kök för med kylskåp vilket var toppen eftersom vi slapp vara helt beroende av rumsservice. Vi lagade aldrig mat men förvarande kall dricka och lite snacks i köket. Man ser en del av köket bakom mig i bilden nedan. 
När kärleken vaknade tog vi oss upp för att äta frukost på hotellet…
Efter frukosten tog vi oss ner till standen, här ser ni vårt hotell från strandsidan sett. 
Och det var precis det vi var redo för just då. Vi var så mättade på intryck och kände att det enda vi var sugna på att göra, var att promenera längs med stranden och ta det lugnt. Och då blev det… Vi promenerade fram och tillbaka en gamsla bra bit på stranden, gick sedan tillbaka till hotellet och satt på balkongen, mumsade på chips, beställde roomservice, gick ner till Starbucks och beställde islatte och spelade Yatzy…
 
 
DAG 13:
Dagen började med en stadig frukost på ”GOOD STUFF” som låg precis bredvid vårt hotell. Jag beställde in en stor hög med Amerikanska pannkakor, jordgubbar, melon och lönnsirap. Aningens mer än jag mäktade med, men gott var det i alla fall. GOOD STUFF är inget lyxigt ställe, men det gick snabbt att få mat, det smakade precis som på alla ställen vi varit på  (dvs. bra) och man har utsikt mot stranden från uteserveringen. Bor man dessutom på Hermosa Beach Hotell är GOOD STUFF bara precis runt hörnet. 
 

Hermosa Beach känns ganska bitvis typiskt bohemiskt och lite udda. Coola väggmålningar varvas med udda hus, stränder, livräddare och kaktusar och det är verkligen roligt att bara gå runt och titta. 

Antalet vindsnurror utanför det här huset övegick vårt gemensamma förstånd. 

Efter att ha strosat runt ett tag gick vi omkring och kikade på alla raw food-butiker, ställen som bara serverar smoothiwbowls eller som Juice it up, där vi beställde varsin god juice att ta med ut i solen. 
 
På eftermiddagen åkte vi runt med bilen och kikade in i små butiker, förundrades av alla olika udda men vackra hus, njöt av den Kaliforniska solen och hade det allmänt bra. 
Middag åt vi på ett ställe som heter Greenbelt. Jag beställde in en ”Grön Mojito” (utan alkohol med gurka och massa annat smarrigt) och så beställde vi in mat från deras ”Share”-meny, som innebär att man beställer in x antal rätter som man sedan delar på vid bordet. Vi frågade servitrisen hur mkt som behövdes för att bli mätt och gick på hennes rekommendation. Vi beställde in 4 ”shares” och så en liten pizza och det räckte mer än väl! 
Det blev svamppizza, tryffelpommesfrites, någon slags ugnsgrillade brysselkål som serverades med picklade tranbär och valnötter, broccoli som serverades med vitlök, citron och parmesanost och hummus med pita bröd. 
Efter middagen gick vi upp till hotellrummet och bytte om till bekväma kläder, tog oss ner till stranden som vid det här laget var mer eller mindre folktom och satte oss för att njuta de sista timmarna i Hermosa Beach. 

 
DAG 14:

Eftersom det är en bra bit från Los Angele till San Francisco åkte vi iväg riktigt tidigt för att slippa den värsta trafiken från alla som pendlar ut och in från LA. På vägen tillbaka mot San Francisco fick vi uppleva den dimma som kan förekomma vid Highway One under sommarmånaderna, dock är det större risk ju längre in i sommarmånaderna man kommer.  

På vägen tillbaka stannade vi inte alls lika mycket eftersom vi1. redan stannat på de flesta ställen vi ville besöka och dessutom 2. hade ganska lång sträcka att köra. Men utsikten, den var inte mindre magnifik på tillbakavägen och det gick utmärkt att njuta av den från bilen.

Ett ställe vi dock stannade till vid var Big Sur Gallery, som ligger i närheten av Glenn Oaks där vi bodde tidigare under resans gång. ”Hippe Parking Only”, ja det säger väl allt…

En stad vi inte stannade till vid när vi körde från San Francisco och Yosemite, var Santa Cruz. Vi visste att det fanns flera ekologiska jordgubbsodlingar precis i utankanten av Santa Cruz och på vägen hem stannade vi därför till för att köpa med oss ekologiska jordgubbar. 
 

Vi valde stället slumpvis och hamnade hos ”FAMBRINI’S” som ägs av en Vietnamvetera som vi, så klart, började prata med. Vi hade egentligen tänkt att stanna till lite snabbt men det slutade med att vi stod och konverserade med honom om allt mellan himmel och jord i cirka en timma. Vi hann avverka kulturella skillnader mellan Sverige och USA, tro, ekologisk odling kontra icke ekologisk odling, mitt jobb som matstylist, hans tid i Vietnamkriget, den allmäna bristen på tacksamhet för allt vi har och den ständiga jaken efter det vi inte har (i jordens rika länder), downshifting, att människor inte vet hur en grönsak som odlats utan ”manipulation” och kraftiga bekämpningsmedel ser ut..och ja..ni hör ju. Tillslut fick vi slita oss, men hade vi haft mer tid hade vi säkert kunna snacka bort flertalet timmar med den mannen. 

Och slutligen kom vi tillbaka till San Francisco där vår smekmånad börjat och också avslutades.  
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Highway One: Det finns otroligt mycket att titta på längs med Highway One och det är lätt att känna att man både måste och vill se allt. Att se allt skulle ta enormt lång tid, och har du tiden och intresse so ”go!”. Men annars, strunta i vad andra säger är intressant och gå på din magkänsla för vad som intresserar dig. Vi hoppade som sagt bland annat över Hearst Castle (för att vi helt ärligt inte förstår grejen med att titta ett schabrak till bygge, som tydligen ska vara en sommarstuga i palatsstorlek med diverse antikviteter shippade från alla världens hörn, som en person med alldeles för mkt pengar byggt. Jag och kärleken här hemma är mer imponerade av naturen, små loppisar, att köpa med oss frukt och grönsaker från ekologiska odlingar vi kör förbi eller att stanna för en picknick på någon vacker strand.), Monterey Akvarium (jag är över lag mot alla sorters djurparker även om det finns undantag och ser hellre djur i det vilda) och Carmel som vi heller inte kände oss sugna på. Lika så hoppade vi ”17 mile drive och Pebble Beach” (som man får betala för att komma in på eftersom vi tyckte att kusten längs med Highway one var så spektakulär som det var.).  
 
 
Kaffe:Tips när man beställer kaffe är att alltid fråga ur många espresso som är i exempelvis en latte. När du hört svaret, säg att du vill ha 1-2 extra, så får du ett kaffe som påminner om styrkan i Sverige. De kanske höger på ögonebrynen och frågar ”T W O extra shots??!”, men nica bara glatt och säg YEEEES! så ordnar det sig! 
 
Raw food /juice barer: Oavsett vart i LA-området ni bor, kanske vill just du/ni bo i centrala LA, så finns det massa goda juicebarer/raw food restauranger mm. Passa på att njuta av det som finns. I Hermosa rekommenderar vi Juice it Up. 
 
Rekommenderar verkligen GREENBELT restaurang. Kom i tid innan alla andra kommer på att dom vill äta middag (typ 17-18). Då finns det bord på uteserveringen ute i solen. Och eftersom solen börjat dra sig neråt vi den tiden är det ganska behaglig temperatur (iaf i juni). 
 
Santa Cruz: har ni inte stannat dit på nervägen, så stanna till på tillbakavägen och köp ekologiska jordgubbar och körsbär som vi gjorde. Perfekt att mumsa resten av resan för att fylla på energinivåerna. 
 
Hermosa Beach: ett lugn ställe för den som vill softa. Ganska långt till ”down town” LA för den som vill ha lugn och ro. Hade vi velat hade det gått utmärkt att ta bilen till LA och uppleva allt det som man sett på film och hört talas om men om man inte vill går det utmärkt att stanna där man är. 
 
Hermosa Beach Hotel: Så otroligt fräscht hotel. Lite lyxigare men väl spenderade pengar! Kommer du med bil har de”Vallet Parking”, dvs en person kommer frma, öppnar dörren åt en och tar bilen och kör bort den till deras garage.De bär också upp all packning åt en. Väldigt ovant för oss men väldigt speciellt på ett trevligt sätt. För oss var det självklart att ge dricks för detta både för servicen som var utmärkt men även för att deras kultur och samhälle är uppbyggt så. 
 
Dricks: Att rekommendera är att ge 2-5 dollar varje gång de hämtar eller lämnar bilen åt dig, lika så 2-5 dollar för den som bär upp dina väskor åt dig. Vi är ovana med det i Sverige men här är det kotym om man inte vill ses som snål. På restaurangerna räknar de ofta ut dricksen åt dig. Det står då några exempel på kvittot: vill man ge 18% i dricks blir det x dollar, vil man ge 20% i dricks blir det x dollar. Givetvis kan du välja hur mkt dricks du vill lägga. Vi la cirka 15-20% dricks varje gång vi var ute och åt. Ju bättre maten och ju trevligare de varit ju mer dricks (givetvis). 
 
 
 AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Obs Igen! Tänk på att fylla på tanken lite då och då även fast den inte är i närheten av att vara tom. Ibland tar det LÅNG tid innan nästa bensinstation dyker upp. 
 
Obs igen! Rekommenderar INTE Herbert Hotel, läs tipsen längst ner i inlägg 1 om vår smekmånad, HÄR har ni länk, så får ni vet varför. 
 
Tanka ofta! Tanka ofta och var förberedda på hur långt det är till nästa stad och att bensinen räcker, så slipper man ockerpriset på exempelvis Whale Watchers Café. 
 
 
 
 
19 In Marys Bröllop/ Resor & utflykter

SMEKMÅNAD DEL 4 – ROADTRIP, HIGHWAY ONE & BIG SUR

Så var det dags för del 4 av vår smekmånad, och den delen har seriöst tagit mig flera dagar att sammanställa. Varför? För det massiva antalet bilder. Jag vet att jag hade cirka 4000 filer när vi kom hem från smekmånaden, men att det skulle vara så många från just den här biten av resan hade jag faktiskt inte koll på. Men här är den, fortsättning på vår smekmånad (och också min ”favoritdel” på resan). 
For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the fourth part of our honeymoon and some travel tips for roadtrips down Highway One/Pacific Highway and staying in Big Sur (my favorite part of the honeymoon)! 
 
 
DAG 7:  
Under dag 7 spenderade vi förmiddagen i Yosemite för att sedan ta bilen och åka ut mot kusten, målet var Pigeon Point. Vi valde vår rutt ganska slumpmässigt, lite som när vi åkte dit. Ibland är det lätt att överplanera, man vill se allt och absolut inte missa något men på det sättet är det också lätt att man endast fokuserar på målet och inte på själva upplevelsen och resan i sig. Så vi lät slumpen avgöra. 
 
Vi tog oss genom många sömniga småstäder, längs med snirkliga vägar och böljande landskap. Bland annat la Honda & Woodside. Vi stannade även till i Woodside för att köpa med oss lite mat till resten av resan, äta en bit och sträcka på benen. Och det är så spännande, när man inte vet vart man hamnat eller om det är ngt bra. Lite som ett äventyr faktiskt. Ibland blir det pannkaka men lika ofta fantastiskt bra! 
Woodsides matbutik där vi handlade med oss saker till Big Sur, eftersom vi visste att det fanns små kylskåp på rummen. Det lustiga här var ju så klart det svenskklingande namnet. 
på Woodside bakery and café samt den intilliggande restaurangen kan äta en bit mat och köpa med sig lite fika. Maten var fräsch och servicen bra vilket gjort det till ett perfekt ställe att pausa vid. 
Sen åkte vi vidare, stannade och fotade när vi ville och njöt av utsikten och landskapet…
När vi började närma oss Pigeon Point igen var solen på väg ner, så vi stannade vid en höjd och såg solen gå ner långt borta i horisonten, innan vi fortsatte till Pigeon Point. Där bokade vi så klart in oss på deras Hot Tubs, den här gången sent på kvällen med stjärnorna och det nattsvarta havet som enda sällskap. 
 
DAG 8:
Midsommarafton!
Dag 8 innebar att vi började åka ner mot Big Sur och den mest magiska delen av Highway One. På vägen passerar man Monterey & Carmel där man kan stanna och äta, gå omkring och turista och se det man tycker är intressant. 
Jag ville givetvis till Monterey och ”happy girl kitchen”-butiken. 
Så vi stannade i Monterey och åt lunch, promenerade lite i det fina vädret och köpte på oss lavenderlemonad och lite annat smått och gott från ”happy girl kitchen”. 
Jag älskar företag som har en så pass stark värdegrund, gör att det känns bra att handla. 
Sen bar det av med bilen igen…
Vägen mot Big Sur, och en bra bit efter Big Sur också, är så vidunderligt vacker att man måste vara där och se själv för att förstå. Highway One eller Pacific Highway som den också kallas slingrar sig längs med kuststräckan med lummiga kullar och mindre berg på ena sidan och Stilla Havet på andra sidan. Det var sån frihetskänmsla i hela kroppen, ett slags rus, att åka längs med kringelkrokarna, lyssna (och sjunga med i) favoritlåtarna, prata om allt och inget, planer och bara..ja bara vara. 
 
Vid välkända Bixby Bridge stannade vi till och andades havsluft och fotograferade. 
Ser ni hur vägen slingrar sig ut mot kanten av berget? 
Och så åkte vi vidare till andra sidan och fotograferade oss själva med Bixy Bridge, Highway One & Stilla Havet som bakgrund. 

Sen kom vi äntligen fram till Glenn Oaks i Big Sur och OM det här är ett hotell vi båda rekommenderare å det VARMASTE! 
Receptionen ligger på ena sidan vägen och stugorna man bor i ligger på andra sidan vägen. 
Grinden in i skogen och till stugorna. Någonstans här började vi förstå hur pass avskilt stugorna faktiskt låg, precis som vi hoppats på!
Det finns olika sorters stugor, både större och mindre. 
Vi bytte boende ”mitt i” och bodde först i en ”little sur cabin” och sen i deras ”sycamore cabin” vilket passade oss perfekt eftersom vi ville bo enskilt och utan att dela ”vägg” med någon annan. 
I stugorna fanns det även yogamattor och instruktionskort för den som behöver hjälp och kanske aldrig yogat. 
Kylskåpet på rummen är litet, men man får iaf plats det nödvändigaste, som exempelvis lite dryck, frukt, frukostmat och annat smått och gott. Vi knökade kylen full vilket var perfekt för alla kvällar framför vår Fire Pit (mannens bakdel, ja ibland blir man trött på att fotografera vackra landskap och majestätiska redwoodträd)
 

På Glenn Oaks fanns det även möjlighet att äta både frukost och middag. 

Det finns en liten butik med enklare mat precis runt hörnet från receptionen vilket var toppen eftersom det här området kring Big Sur är ganska avskalat när det kommer till den typen av bekvämligheter. 
Och såhär bort man. Mitt i skogen bland majestätiska Redwood träd, lummiga buskar, vackra blommor och snirkliga gångvägar. 
Det fina är att man knappt ser eller hör de andra gästerna eftersom varje stuga ligger för sig själv vilket var helt magiskt. Det kändes ofta som vi var själva där. Varje stuga har också en fire pit, bilder kommer längre ner, där man kan sitta och bara mysa framför en öppen eld. 

Vi gick runt i skogen, längs med bäcken och satte oss också ner och vilade, ja för ni ser väl stolparet långt bort i bild (bilden nedan)? Det är det där som lyser lite gulorange i bilden.  Där kunde man slå sig ner och ta en öl, en kopp kaffe eller bara lyssna på den porlande bäcken. 

Sen var det promenad genom skogen upp till Glenn Oaks restaurang för lite Midsommarmiddag!  
Och maten här var SÅ FÖRBANNAT GOD! Jag tog visst inga bilder på maten, däremot verkar jag ha spelat in filmmaterial, så vi får väl se om jag har något att visa upp därifrån framöver. Men tro mig när jag säger det, maten och servicen var utomordentligt bra! Dessutom fanns det många vegetariska alternativ och personalen var helt med på att ändra småsaker i rätterna så att jag skulle kunna äta dem ifall att jag ville ha något annat än de vegoalternativ som fanns.
 
Efter middagen knallade vi hemåt, mätta och belåtna, genom skogen för att fortsätta midsommarmyset vid vår ”fire pit”. Vi tände faktiskt vår fire pit varje kväll, satt där ute med något gott i glaset, grillade allt från frukt till marshmallows och pratade om allt och inget.  
När vi grillade marshmallows provade vi även att göra smores, något jag aldrig ätit. Bara för att upptäcka att jag inte alls tyckte om det, på tok för sött för mig. Men det var kul att prova och enkelt eftersom det fanns små ”smores-kit” på hotellrummen med grillpinne, kex, choklad och marshmallows. 
Och kärleken njöt och firade med en cigarr..
DAG 9:
Vi hade sol precis hela vår smekmånad och dag 9 var inget undantag. 
Efter en lång sovmorgon åkte vi iväg till Big Sur Bakery, som inte alls låg långt bort från vårt hotell. 
Vi hade hört så mkt om Big Sur bakery och hur man bara var tvungen att åka dit. Tyvärr blev vi otroligt besvikna. Service var sådär och tjejen bakom disken var allmänt avig och inte direkt tillmötesgående. 
Under dagen åkte vi runt och njöt av den vackra naturen, stannade och fotade, picknickade med medhavda snacks. En sån där dag som bara försvinner och lämnar ett lugn efter sig, en varm känsla i magen. 
När solen börjae dra sig neråt åkte vi iväg igen för ganska nära där vi bodde ligger Pfeiffer Beach. En lugn lite oas dit man bara släpper x antal besökare åt gången. Första gången vi var påväg nekades vi faktist, det var fullt, men den här kvällen var det avsevärt mkt mindre människor. Knappt några alls faktiskt. 
Pfeiffer Beach var magiskt fin vid solnedgången… 
 
Kvällen avslutades inte helt chockerande med plockmat, grillad vegokorv, marshmallows, frukt och choklad framför vår fire pit i vår lilla stuga, mitt bland redwoodträden. 
DAG 10. 
Roadtrip! Dag 10 åkte vi ut på Highway One med siktet att åka lite längre. Vi stannade till på en slumpmässigt utvalt ställe, där vi tyckte att utsikten var extra magisk. På ett och samma ställe såg vi en kolibri, kondorer, sjölejon och vad som faktiskt verkade vara en valfena. Juni är inte då man har störst chans att se val, så vi var överlyckliga! 
Och på samma ställe står det en man och målar tavlor, sådär härligt Kaliforniskt och avslappnat!
Sen åkte vi vidare till Julia Pfeiffer Burns State Park för att ta oss ut till utsiktspunkten där samt för titta på vattenfallet (som typ var uttorkat pga torkan i Kalifornien)
Jag tyckte bara att de här löven var så vackra, som strösslade indianfjädrar låg de längs med vägen mot utsiktsplatsen. 
Och idag, ja idag var det vansinnigt varmt! 
När det började närma sig middagsdag åkte vi til Nepenthe som vi hört så mkt gott om. 
Nepenthe ligger uppe på en höjd vilket ger stället en fantastiskt utsikt. Det kan vara mycket folk där, det är det nästan hela tiden, så man kan få vänta ett tag på bord. När man kommer dit frågar dom om man kan tänka sig att sitta inne eller om man vill sitta ute, men att sitta ute är VÄL värt sin vänta. 
Under tiden vi väntade passad vi på att titta i menyn och ta något gott att dricka. Jag minns inte exakt vad det var jag tog, det enda jag minns är att det var en ljuvligt god lemonad, så pass god att jag drack upp den första i mer eller mindre ett svep och beställde en till inom loppet av bara några minuter. 
Förutom att utsikten är underbar är både maten och servcien bra vilket gör att Nepenthe verkligen är ett ställe att besöka! 
 
Och ja, det där är en ”side order” med pommes, lite mer än vi räknat med men..
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Åk från norr till söder, då är får du havet och utsikte på rätt sida och behöver inte ha andra bilar som stör den fina utsikten i ditt synfält.
 
Bästa årstiden är att åka i apri/maj eller september. Mitt på sommaren kan det vara väldigt dimmigt. Vi var iväg i början av säsongen, början av juni,  och hade tur med superbra väder men har man otur kan det vara lite sämre väder under sommaren. 
 
Glenn Oaks i Bug Sur är så bra! Jag har inget negativt att säga om det stället. Sköna sängar, bra service, bra mat, mysiga stugor, väldigt ”vuxet” ställe som passar perfekt att bo på om man åker som vänner eller som par eller smekmånad.  
 
Besök Nepenthe! Väl värt att äta lunch eller middag där. Prova dera lemonad, ljuvligt god! 
 
Det viktigaste är nästan att ha gott om tid! Vi var i Big Sur-området i tre dagar och åkte fram och tillbaka på sträckan. Den är så magiskt så att bara fälla ner taket och låta vinden ta tag i håret medan man njuter av utsikten är helt otroligt och alldeles fantastiskt! 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Tanka ofta! Man vet aldrig när nästa bensinstation finns, och det kan mycket väl vara superdyrt på just den stationen eftersom den befinner sig mitt i ingenstans. Tanka därför ofta så du slipper betala ockerpriser alternativt bli stående längs med vägen.
 
Man kan inte stanna överallt och ta kisspaus som i Sverige. Här finns det lag mot att pissa lite hur som haver vilket kan vara bra att veta om och tänka på. 
 
Tänk på att Pfeiffer Beach inte släpper in hur många som helst. Vill du sitta på stranden vid solnedgången, åk en vardag eller var ute god tid! 
 
 
 
 
17 In Marys Bröllop/ Resor & utflykter

SMEKMÅNAD DEL 3 – YOSEMITE

Igår bloggade jag om andra delen av vår smekmånad och idag är det dags för del tre. Efter att ha kikat på kartan (för vi körde old school karta ingen teknik här inte) så bar det iväg. 
For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the third part of our honeymoon and some travel tips for visiting Yosemite! 
 
DAG 5 FORTSÄTTNING/EFTERMIDDAG:
Ju  närmare vi kom Yosemite, ju varmare och soligare blev det. 
Tillslut stod bilens egen termometer på +37 grader och det gick verkligen att se hur det vibrerade av värme i luften. Just då hade vi cabbat upp eftersom vi körde på motorvägen, men när vi började komma in på mindre vägar som snirklade sig upp i bergen tog vi en paus ocoh gick ur bilen. Vilken chock!  Vi möttes av en vägg av varm luft som liksom slog emot oss när vi öppnade bildörren. Och det är precis så det kan vara här. Ute vid kusten är det avsevärt mkt svalare, luften från Stilla Havet påverkar mkt och kyler ner medan det inåt land kan vara otroligt varmt. Vi hade dessutom tjocka tights och jeans på oss och höll verkligen på att smälta bort i värmen. 
Och när vi började komma upp i bergen som vi kände att ”wow, vad det här är rätt för oss” och liksom landade i vår smekmånad.  För vi kände båda så starkt att resan längs med Pigeon Point och nu uppe i bergen mot Yosemite gjorde det värt att flyga de 10 timmar det tar att flyga mellan Sverige och Kalifornien. 
 
Så vi fortsatte att köra med taket nedfällt och drog på vår smekmånadsplaylist på hög volym (som vi sparat ner på Spotify i telefonen, tips!).Ju närmare man kommer Yosemite, ju högre blir bergen och ju fler blir granarna och tillslut är man omgärdad av branta bergsväggar, små porlande bäckar och högra träd.
När vi började närma oss Yosemite Valley var det sen eftermiddag och solens strålar fick bergsklipporna att skimra lätt i gyllene pärlemor. Det ni ser på bilden ovan, bergsväggen som solen lyser på kallas ”half dome”. Vi checkade in på Camp Curry och bar bort all vår packning till det tält vi skulle bo i de närmsta dagarna. 
Skymningen kom fort och vi hade hört att det skulle vara en så fantastiskt stjärnhimmel ute på ängen en bit bort. Borta i Yosemite finns det i princip inga störande ljuskällor, varken i Yosemite Valley eller från närliggande städer och därför är stjärnhimlen något utöver det vanliga.
 
Så vi gick dit, och hann inte ens komma fram, innan jag drog djupt efter andan. Himlen var strösslad med stjärnor och runt om mig fanns bara en tjock nattsvart massa. Det var faktiskt så pass mörkt att det inte gick att gå utan ficklampa, pannlampa eller i allafall ficklampan på telefonen. Jag såg ingenting och jag hörde ingenting förutom låga mummel från andra som liksom vi, njöt av den stjärnklara natten. Vi la oss faktiskt ner bredvid varandra, hand i hand, på den lilla stigen mitt i ängen och tittade på på stjärnorna. Ju längre man ligger där, ju fler stjärnor ser man eftersom ögonen vänjer sig. Först, tusentals prickar och efter ett tag, prickar och ljusfläckar bakom dem och efer ett tag…ännu flera stjärnor. Som om det aldrig ville ta slut, vi kände oss så otroligt små där vi låg på ängen mitt i natten och tittade på stjärnorna. Och det var helt underbart och jag kände mig bara så lycklig.
 
Jag, ja jag hade inte med mig ngt stativ på resan utan fick helt enkelt lägga ner kameran på marken med objektivet pekandes upp i luften och manuellt se till att jag fick en slutartid på säkerligen mer än en minut för att få ngt som ens liknade en bild. 
 
Det här är den enda bilden jag fick, och den visar tyvärr bara en liten bråkdel av det vi upplevde där. 
Natten var kall, trots att temperaturerna dagtid höll sig omkring +35-40 grader nere i dalen (längre upp i bergen var det kanske + 20-25 med svalare vind) Vi var dock förberedda och sov i medhavda sovsäckar samt filtar som fanns i tältet tillsammans med underställ och varma sockor, temperaturen sjönk nämligen till bara några få plusgrader. 
 
DAG 6:
Vi vaknade till strålande morgonsol och nyfikna jordekorrar. Efter att ha mumsat frukost ute i det fria var det dags att ge sig iväg på upptåg. 
I Yosemite finns det så klart mycket som ordnas i grupp, eller att man åker deras ”shuttle” upp i bergen, dvs en buss som tar alla från punkt A till B och sen tillbaka. Det är dock inte riktigt vår melodi. Vi vill hellre se på egen hand och inte vara beroende av tider när en buss avgår eller när någon ska hämta en. Så vi, ja vi valde att hyra cyklar, ta bilen på egen hand samt vandra omkring en hel del. 
 
Cyklarna kunde man hyra precis där vi bodde så det var enkelt och bekvämt. 
Vi cyklade iväg mot ett av vattenfallen, Yosemite Falls, som fanns en bit bort och det vara bara så skönt att komma ut och röra på sig, känna vinden i håret och njuta av allt som fanns omkring oss. 
Fotat från cykeln, det gäller att öva simultanförmågan…
Vi hade också sällskap av skogen och allt som gömde sig där…
Sen började vi se vattenfallet på håll, så otroligt vackert. Och visst ser det litet och pluttigt ut sådär på håll men det är en synvilla. 
Vi cyklade så långt man kunde komma med cykel och valde sen att promenera upp till det som kallas ”lower falls”. När vi var en bit ifrån fallet kände jag att jag ville komma närmare, jag har faktiskt aldrig upplevt ett så pass stort vattenfall tidigare. Så vi, vi klättrade uppåt i terrängen för att komma närmare.
Och nu, ser ni mig i nederkant på bilden? Så pass stort är vattenfallet och det här är som sagt den nedre delen av fallet.
 
Utsikten på vägen ”ner” från vattenfallet. 

Sen cyklade vi vidare i motsatt riktning mot ”Mirror Lake”. Vägen dit var väldigt vacker och otroligt avslappnande. 

Vid Mirror Lake  passade vi på att svalka fötterna och ta det lugnt i det fina vädret. Här är vanligtvis magiskt vackert men det var enormt mkt människor här just då, vi var här någon timma eller två innan solnedgången, så därför blev inte så många bilder just härifrån. 
 
DAG 7:
 
Dag 7 vaknade vi, som alla dagar i Yosemite, till strålande sol och blå himmel. Vi var sugna på att hitta på ngt annat och hyrde därför gummibåt för att paddla lite i den ”fors” (eller är det en å?) som slingrar sig i Yosemite Valley. Ett perfekt val en dag som denna eftersom det var otroligt varmt redan klockan 9 på förmiddagen. 
Utsikten ovan från Camp Curry där vi bodde. 
Off and away…
Det var verkligen helt underbart att paddla lite lugnt i solskenet. Både aktiverande och avstressande eftersom det bitvis var ganska strömt och man fick vara med om en väldigt mild variant av forsränning, samtidigt som det var väldigt grunt med lummig avslappnande natur. Vi passerade vattenfall vi varit och tittat på dagen innan, duckade för träd som lutade sig nära vattenytan och stannade sedan till på en sandbank mitt i floden. Totalt tog det ungefär 1,5-2 timmar att paddla den sträcka som är tillåten att paddla, helt lagom med andra ord. 
Vattnet var iskallt och kristallklart, precis sådär som riktigt fjällvatten brukar vara. Där uppstod plötsligt ett fantastiskt optiskt fenomen när det bildas en ”halo” runt solen. En av låtarna på vårt bröllop, under vigseln var ”Halo” i en lugn aukustisk version så det kändes ju lagom passande. 
När vi var klara med med båtturen tog vi oss tillbaka till Curry Village.  
  
Efter lunch kände vi att vi var sugna på att ta bilen och resa lite längre bort och upp i bergen. Först ut var ”tunnel view” där man ser det som kallas ”el capitan” till vänster. 
Vi åkte vidare längs med enormt slingriga skogsvägar upp till Glacier Point. Därifrån är det fantastiskt utsikt och man kan se ner till Curry Village där vi bor (bilden nedan), vilket gör att man faktiskt förstår hur stora berg det är som omger en när man befinner sig där nere. 
Helst plötsligt rycker kärleken tag i mig och pekar några meter bort och när jag vänder mig jag ser hur det pågår ett frieri precis bakom mig. Jag hinner inte få med när han håller fram ringen men väl när de kramas och sätter sig ner för att mysa framför den imponerande utsikten. Jag gick faktskt fram precis när de pussats klart och frågade om de ville ha bilderna jag tagit, vilket de givetvis ville, och så fick jag mailadress dit jag skickade bilderna när jag kommit hem. 
På vägen hem ser vi plötsligt hur det står några bilar mitt i vägen. Vi tror först att det är en olycka, men när vi stannar till och öppnar fönstret ser vi att det är en björn, dock inte fullvuxen, som bökar runt på ängen bredvid vägen. Bilden är inte så bra direkt, jag hade inte direkt möjlighet att ta mig närmare, så det fick bli vad det blev (björnen syns som en brun fläck mitt i bilden). 
Det är skarpa kurvor, branta stup och fantastiska utsikter på vägen ner och upp för bergen till/från både Glacier Point och Tunnel View. Se till att ni har gott om tid så ni 1. slipper stressa i trafiken och 2. har tid att NJUTA av det magiska som är Yosemite. 
 
Kvällen avslutades med att vi la oss på ängen igen för att titta på den vackra stjärnhimlen. 
 
DAG 7:  
Under förmiddagen vandrade vi omkring på stigarna i Yosemite Valley och tog en islatte i solen. Ängen nedan är den där vi låg och tittade på stjärnhimlen. 

Sen var det dags att styra kursen mot kusten igen för en övernattning på Pigeon Point, midsommarafton och resan mot Big Sur, Stilla havet och mer fin natur! 
I’m Alive! 
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Hyr cykel roch cykla runt till de vattenfall mm ni vill besöka i Yosemite Valley. Man kan inte cykla hela vägen fram, men det blir en väldigt behaglig rutt om man först cyklar de kilometrarna man kan för att sen vandra resten.  
 
Absolut bäst tyckte vi det var att åka runt på egen hand, både till Tunnel View och Glacier Point. 
 
Yosemite Falls, det finns både lower falls opch upper falls som är värda att besöka. 
 
Det är ENORMT varmt nere i dalen och avsevärt mkt svalare längre upp. Tänk på att ha med er vatten, solkräm och en extra tröja vid vattenfallen (där det tenderar att blåsa lite mer) eller om ni reser längre upp i bergen. 
 
Vi bar ständigt med oss torkad frukt och nötter, precis som jag nämnt att vi gjort hela vår resa, vilket var perfekt att fylla på energinivåerna med när vi var ute på ”tur”. I butiken i Curry Village har de jättegod torkad papaya. 
 
Om ni orkar engagera er, köp eller ta med egen frukost till Curry Village, den som ingick i vår tältstuga var inte så mkt att ha. 
 
Om ni vill bo i mer ”bastanta” stugor med riktigt golv och bäghgar så finns det några att hyra. Men man får var ute i god tid, när vi bokade ungefär ett halvår innan resan, var de helt slut och det enda som fanns kvar att hyra var tältstugorna. 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
Man kan inte stanna överallt och ta kisspaus som i Sverige. Här finns det lag mot att pissa lite hur som haver vilket kan vara bra att veta om och tänka på. 
 
Man får inte ha någon som helst mat, handkräm, papper, smulor eller liknande i bilen när man parkerar i Yosemite Valley. Nattetid kan det vara så att björnarna söker sig till parkeringen då de känner av alla fantastiska dofter som kommer från vårt skräp och kvarglömda saker som ligger i bilen. De tar sig då i bilen och man blir tvungen att skjuta björnen för att den inte ska lära sig att ”här finns det mat så hit kommer jag igen. Varje år tvingas man skjuta flera björnar på grund av människors brist på respekt och allmänna slav. Något som dessutom kan kosta dig 5000 dollar. Ja, inte kronor, dollar. 
 
Av samma anledning är det sträng förbjudet att ha mat, hudvård eller liknande i tältet. Mat och hudvård mm förvarar man i skåp som står utanför tältet. Glöm inte att ta med eget hänglås till skåpet! 
 
Det är stora temperaturomslag mellan dagtid och nattetid i Yosemite Valley. Dagtid kan det vara uppemot + 40 för att sedan sjunka till +5-10 grader nattetid. Ta med sockor, underställ och en sovsäck, för i tälten har de endast filtar som är på tok för tunna. 
 
Affären där man kan handla mat i Curry Village stänger ganska tidigt, så var noga med att inte missa stängningen och därmed chansen att handla på er nötter, frukt, mat eller dryck till kvällen. 
8 In Marys Bröllop/ Resor & utflykter

SMEKMÅNAD DEL 2 – MUIR WOODS, PIGEON POINT & SLOW COAST

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the second part of our honeymoon in California, the next parts will be published through out the week. Enjoy!  
 
 
Igår skrev jag om första delen på vår smekmånad; San Francisco. Nästa etapp på vår resa innebar att vi checkade ut från hotellet och begav oss norrut mot Muir Woods nationalmonument som ligger i Marin County i Kalifornien i USA, ungefär 2 mil norr om San Francisco. Och det är verkligen en träd- & naturälskares paradis. Skogen består av reddwoodträd och är alldeles magisk samtidigt som det givetvis är en hel del turister där. Det bästa är att resa en vardag eller att vara där tidigt på dagen, då slipper man den värsta besökanstormningen och kan gå runt för sig själv och njuta av lugnet. 
 
DAG 4
Dag 4 började alltså med en roadtrip från San Francisco mot Muir Woods. 
Jag fotade till och med när min kära tagit kameran föra att fota själv, ett tag tror jag kärleken undrade om jag tänkte fota varje träd i hela skogen. 
Uppför den här trätrappan är ett ”trail” man kan promenera om man har lust, och tid. Här uppe var det lite lugnare än nere på de vanliga uppbyggda stigarna. 
Det är svårt att få hur pass magnisfika och stora de där träden var när man ser dem såhär, men om ni kikar på bilden nedan så kanske ni får ett litet hum… 
När vi vandrat omkring ett tag, för vi spenderade faktiskt några timmar i Muir Woods, så var det dags att dra sig vidare. Så vi tog bilen och åkt längs med slingriga vägar tillbaka mot San Francisco, förbi lummigt vackra och dimbetäckta och kullar. 
 
 
 
VI åkte genom Golden Gate och ner mot Pigeon Point där vi skulle sova nästa natt. Med oss i bilen hade vi alltid allehanda snacks. Nötter och torkad frukt samt kokosvatten och juice, allt för att kunna vara så fria som möjligt och inte känna att vi måste stanna och äta på ngt sunkigt ”hak” bredvid vägen fast vi inte vill det.
Vägen mot och från Pigeon Point är vidunderligt vacker, sådär så det sliter tag i en och ruskar om en. Inte vacker på det där varma ”palmer på stranden och +35 C” utan på ett kraftfullt vidunderligt omskakande sätt. Sådär att det rycker till i en av vinden när man kliver ur bilen och tappar andan och ryser av välbehag. På det sättet som får en att stå tyst och titta medan man låter Stilla Havets urgrundsvrål fylla på själen med energi. Och på något sätt var det än mer hjärtslitande vackert just för att solen inte sken på en strålande blå himmel. 
Ser ni Highway One där till höger i bilden, det är inte konstigt att Highway one eller Pacific Highway som vägen också kallas, anses vara en av världens vackraste kuststräckor.
 
Och Pigeon Point Hostel var inte sämre. Fyrtornet ute på klippavsatsen, de vinpinade trästaketen som slitits av vinden och havet tills den inte orkat stå emot längr, rostiga spikar och karga klippor. Med Pelikaner flygandes ovanför våra huvuden och hjärtat i halsgropen ville jag aldrig lämna Pigeon Point. 
Pigeon Point är verkligen ett udda budgetboende som jag verkligne kan rekommendera trots att det är ganska spartanska förhållanden. Dessutom är personalen kanontrevlig och jag skulle utan problem kunna bo på vandrarhem och roadtrippa genom USA för en ganska billig penning. Jag är inte en person som måste ha det där lyxiga och dekadenta utan trivs bra med enklare förhållanden också och att varva budgetboende, gärna udda sådana, med lyxigare alternativ passade oss perfekt!
Det lyxiga och lite speciella med Pigen Point är att man kan låna deras ”hot tub” för ynka 7-8 dollar per halvtimma. Då får vara där själv med sitt sällskap utan andra gäster och kan slappna av totalt med Stilla Havet, fiskmåsarna och pelikanerna som enda publik. Vi, vi hade turen att knipa en av platserma, för det hinns ju inte med allt för många på en kväll och det är först till kvarn som gäller, förhandsboka går inte. Till råga på allt så hade sällskapet innan oss avbokat så vi fick nästan dubbelt så långt tid för samma pris. 
 
Det är något som måste upplevas, mina ord räcker inte till och jag använder samma sueperlativ om och om igen. Men M A G I S K T  är det ord som närmast beskriver den upplevelsen. Luften är kall, Stilla Havet vrålar och kastar sig ursinnigt mot klipporna men i övrigt är det tyst. Pelikaner seglar ovanför huvudet samtidigt som man ligger omsluten av varmt vatten och känner hur den eventuella stress man har kvar, fullkomligt smälter av en. 
Vattnet var stundtals svartblått, stundtals turkost och ibland grönt. Har man tur och är här rätt säsong kan man faktiskt se gråvalar. 
 
DAG 5:
 
Vaknade gjorde vi till en strålande sol och lite varmare temperaturer. Pigeon Point har ett kök där man kan göra egen frukost om man vill, man får så klart ha med sig maten själv men det var inget vi planerat för. Istället tog vi Highway one neråt mot Santa Cruz och nöjt av morgonsolen. 
Vid första bästa frukostställe, någonstans vid Half Moon Bay, stannade vi till så det var bara en slump att vi hamnade här, precis så som vi ville att det skulle vara på vår resa. Där vi känner för att stanna, där stannar vi och det var verkligen rätt ställe att stanna till vid. 
 
Frukosten vi åt på Davenport Roadhouse var som alla andra frukostar men det som gjorde oss så lyckliga över att vi stannade just här handlade om det som fanns runtomkring. När vi ätit klart blev vi så vansinnigt nyfikna på vad som gömde sig bakom ”vallen” vi sett och dessutom funderade vi på om det verkligen stämnde att vi plötsligt sett ett gammalt tågspår. Så vi gick över vägen från frukoststället och smög bakom buskar och träd ner mot rälsen. 
Och det vi fann när vi klättrat över vallen som ni ser til höger, ja det var den här utsikten:
Jag blir alltid så lugn när jag är vid havet. Det är som allt det där virrvarret inom mig, min kreativa rastlösa själ får andrum och jag bara är i nuet. 
På väg tillbaka mot bilen såg vi att det stod en gammal husvagn en bit bort och det verkade dessutom som det precis slagit upp dörrarna för vad det än var som pågick, så vi knatade dit. 
Och känner man mig, då vet att man att det här är precis min melodi! 
Share Random Acts of Gratitude <3
Ekologisk närproducerad honung..och där någonstans började mitt hjärta slå lite extra hårt. Solen lös rakt genom burkarna med honung och skapade ett så vackert brandgult sken, som flytande guld i burkarna. Vi, som ju var på väg till Yosemite och skulle sova i skogen bland jordekorrar och gud vet vad för vilda djur, kände inte riktigt att det passade att släpa med mig 10 burkar honung och annat ätbart, men en burk fick det i alla fall bli. 
”If you look the right way, you can see that the whole world is a garden”
Sen var det dags för en titt på kartan för att dubbelkolla vilken rutt vi skulle ta ut mot Yosemite. 
 
När man reser ner genom Santa Cruz och inåt landet händer något fantastiskt. Fält efter fält med ekologiskt och lokalt producerade frukter, bär och grönsaker. Majsfält som sträcker sig så långt ögat når, färska ekologiska jordgubbar, apelsiner, körsbär, kiwi och ekologiska avocados med det chockerande låga priset ”7 för 1 dollar” (!!). Perfekt om man vill fylla på bilen med frukt och bär för resan. 
 
Resten av resan, bilresan mot Yosemite och vår vistelse där kommer i del 3 av smekmånaden. 
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar det (för då vet jag vad ni gillar eller…inte gillar), kram på er!
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER:
 
Muir Woods:
Tänk på att ha lager på lager. Det är varmt och soligt ena stunden för att blåsa till ordentligt och bli riktigt kyligt nästa sekund. Det är lite som svensk sommar faktiskt.
 
Det finns en fin trail att gå längs med om man går uppför trapporna på en av bilderna ovan. Fortsätta att gå den för en fin liten promenad.
 
Det är fina små serpentinvägar på väg till Muir Woods med vackra vyer där man vill stanna och titta, sträcka på benen och fotografera lite. Så se till att räkna med extra tid för alla småstoppa så att ni slipper stressa fram. 
 
 
Pigeon Point:
Resan från san Francisco kantas av diverse ekologiska bär, frukt och grönsaksodlingar. Stanna gärna för att titta eller för att köpa med dig något för er roadtrip!
 
Att bada i Pigeon Points hot tub är nästan ett måste när man är där. Det är lite slitet och gammalt men ändå magiskt vackert på en och samma gång. Om man vill vara säker på att få en ”slot” att bada så är det bra att vara där i god tid. Det går int att förhandsboka och det är först till kvarn som gäller. 
 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Muir Woods:
Tänk på att komma tidigt, parkeringsplatserna är få så man kan få parkera långt bort och sen gå 20 minuter för att komma fram. 
 
Pigeon Point:
Att bo på Hostel är billigt och gör att fler människor får möjlighet att se världen, något som jag ger två tummar upp. Dock är det väldigt lyhört så ta med öronproppar så att du får sova i fred. 
 
 
 
 
 
32 In Marys Bröllop/ Resor & utflykter

SMEKMÅNAD DEL 1 – SAN FRANCISCO

For all my english speaking followers, click ”translate” on the left side of my blog and you’ll get somewhat of an idea what I’m talking about. The translation might be weird and funny, it probably will be. But stilll… this is the first part of our honeymoon in California, the next parts will be published through out the week. Enjoy!  
 

Nu är det ett bra tag sedan vi var iväg på vår smekmånad, och den var helt underbar! Vi hade det verkligen oförskämt bra och resan gav oss så mkt av det vi önskat. För oss var det en drömresa. Både cityliv, arkitektur, goda frukostar ute, mysiga middagar,lugn och ro för oss själva, promenader genom olika stadsdelar, marknader och senare på resan;  naturreservat, vilda djur, vackra vyer, stränder och sol. 

 
När vi kom hem och tankade upp alla bilder från minneskortet insåg jag mängden av bilder jag hade.Totalt 4000 filer…så kan det gå när en fotograf åker på smekmånad! Och eftersom jag inte ville sitta resten av smekmånaden med alla bilder lät jag dem vara och njöt av semestern, kärleken och minnet av bröllopet och resan. Men nu är det på tiden att jag delar med mig av min smekmånad och de tips jag har för brudpar som kanske ännu inte bestämt sig kring smekmånad och resa eller för någon annan som funderar på att åka på en liknande resa. Jag kommer dela upp vår smekmånad i olika delar för att det ska bli överskådligt för vi såg så mkt, gjorde så mkt och det är bara så många bilder. Och här, ja här kommer första delen av vår resa, de första 3-4 dagarna i San Francisco. Alla ”do’s and don’ts” kommer längst ner i blogginlägget! Om några dagar kommer fortsättningen på vår resa. 
Första dagarna spenderades alltså i San Francisco och på Hotel Union Square. Ett fräsht boutiqe-hotel där de också ”bumpade upp oss” till en större svit än den vi bokat (fördelen att åka precis i början eller strax innan säsongen börjat på allvar). Precis utanför fanns både buss och”cable cars” som faktiskt går på en tjock kabel i marken. Otroligt mysigt att sätta sig på en sådan och åka genom stan, exempelvis ner till Fishermans Warf. 
Några av kvällarna satt det en trubadur och sjöng i entrén och det bjöds på vin för den som var sugen på det…
Jag älskade trapporna och de smala gångarna på hotellet, de nakna tegelväggarna och konsten. Det var helt klart ett hotell med mkt känsla och ”själ”. 
Hotellet och vår svit var otroligt mysigt och jag kan absolut rekommendera hotellet. Det är dyrt att bo i San Francisco, det är dyrt att bo överallt i det här området och fast att man betalar ganska mycket per natt kan man ha oturen att hamna på ett mindre vettigt hotell med osköna sängar, skit i hörnen, unken lukt och med fönster som inte sitter fast i väggen (se längst ner för varning för ett hotell). Så även om man inte spenderar all tid på rummet kan det, speciellt på en smekmånad, vara lite tråkigt om rummet känns allt för sunkigt. 
Vår säng var ungefär hur skön som helst och vi trivdes som fisken i vattnet i vår svit! 
Eftersom byggnaden är gammal så finns det så klart en del defekter som sneda väggar eller lutande golv. För visst ser ni hur sned golvet är inne mot badrummet? Ja det är ingen synvilla eller konstig kameravinkel. Dock var det inget vi kände av eller hae problem med utan snarare något som gav charm och personlighet till rummet. 
DAG 1: 
Vår första frukost åt vi på ”sears fine food” (se bilden ovan) vid Union Square och dit kom vit tillbaka flera fånger. Fräscht, hög service och skön atmosfär. Vi valde att sitta inne vid baren nära fönstret alla gånger vi var där eftersom det var lugnast ochett härligt ljusinsläpp från det stora fönstret vid gatan. Och här är verkligen servicen annorlunda mot i Sverige det måste jag säga. Det skojas friskt med gästerna, kaffet fylls på så fort det ser tomt ut i koppen och man kan få all lönnsirap man om möjligt kan tänka sig till sina Amerikanska pannkakor. Men så är det ju också ganska beroende av sin dricks. 
Vi promenerade mkt när vi var i San Francisco, ja eller vi promenerade mycket hela smekmånaden, men just San Francisco var otroligt promenadvänligt och jag som har en fetisch för gamla dubbeldörrar och hus, spröjsade fönster och vackra trappor var helt salig och hade svårt att sluta fotografera. Här har vi åkt från Union Square mot Fishermans Warf med en Cable Car och hoppat av på vägen för att gå till fots i solen de sista kilometrarna. 
Fishermanhs Warf är turistattraktion så det heter duga, men vi ville ändå ner dit och ta en titt. Åtminstone hitta någonstans att äta och dricka, titta på sjölejonen, strosa längs med piren och njuta av att bara vara lediga tillsammans. 
Sjölejonen vid Pier 39, ner vid Fishermans Warf, har inte alltid funnits här, de ”hamnade” där efter en jordbävning 1989 och har funnit kvar här sen och marinbiologer anser att de själva väljer att leva här eftersom det funns gott om mat i bukten men inga av dess naturliga fiender, exempelvis haj och späckhuggare. Ett tips är att åka hit tidigt på morgonen innan alla människor kommer, då är det mkt trevligare och lite magiskt med sjölejonen som brölar och solen som stiger allt högre på himlen! 
Efter att ha vandrar och pratat om allt mellan himmel och jord, tittat på sjölejon på piren, njutit av en kall dricka i solen så kände vi oss lite sugna på att sitta ner. De flesta ställen är ganska turistiga, men nästan precis vid ändhållplatsen vid Cable Cars-en hittade vi en resturang som inte var fullpackad med turister och som verkade lite lagom rock-kitchig men med skön atmosfär.  
Efter den ganska sena lunchen promenerade vi en bit uppför backarna men valde sen att vid ett gathörn hoppa på en Cable Car och resa tillbaka till Union Square där vi lyxade till det med kaffe, jag var ju vara tvungen att prova på Starbucks i USA när jag väl var där och se om det skilde sig något mot de i Sverige.

Och ja, det är svårt att det blir fel med en frappuchino med kolasås i handen…så mkt kan man ju säga. 
Lite senare på eftermiddagen tog vi bilen vi hyrt för hela resan, en Mustang Cabriolet, och drog till Alamo Square. Där finns de där så välkända raden med hus som fotats så många gånger. Tyvärr var ett av husen i fullt färd med att renoveras och man ser därför bara 5 av dem, det andra var täckt med plast. Men det var alldeles magiskt ändå, solen sken och människor satt och njöt av vädret på picknickfiltar runt hela kullen. 
Jag kunde så klart inte hålla mig från att fota alla vackra hus, trappuppgångar, dörrar och lummiga gator som om det inte fanns någon morgondag… 
Jag tror att min kärlek för gamla vackra dörrarhandlar om vem som bott där, alla händer som öppnat just den där dörre, vilka bodde där först och hur många människor livs som utspelat sig bakom de där vackra dörrparet. 
Sen åkte vi vidare i kvällssolen, nedcabbat och bara njöt. För det är sånt jag älskar mest. Att bara vara med den jag älskar, att prata om allt eller ingenting utan mål eller planer. 
I ett gathörn passerade vi den här skylten och det kändes ju inte mer än rätt, sådär första dagen på smekmånaden. ”Today is the first day of the rest of your life”. Det är ju alltid sant, så klart, men det kändes lite extra i hjärtat,  som att det var meningen att vi skulle åka förbi den då och där. 
Sen körde vi vidare mot Golden Gate Park och Hippie Hill, som man antingen älskar eller htar. Här är det ”drum cirles och hippies” och allsköns människor. Vi åkte vidare till Point Lobos för att se Golden Gate i solnedången, men det blev inte riktigt som vi tänkt. 
Ja för det var ungefär sådär mycket som syntes av Golden Gate de dagar vi spenderade i San Francisco. Vi hade tur med vädret, för det var varmt och fint inne i San Francisco men vid kusten var det dimmigt och fuktigt och ganska kallt, precis som det kan vara i SF under sommaren. Men det gjorde inte så mkt. Nästa gång vi åker hit, för det kommer med all säkerhet bli en nästa gång, så kommer vi åka hit tidigare på våren eller senare på hösten då det är mindre risk för dimma. Vi cabbade upp och åkte runt och tittade på den där vidunderliga naturen, klipporna och tog oss sedan vidare in mot SF, kvällspromenad och pizzaslice till middag. 
DAG 2:
Andra dagen hade vi fått för oss vi bara var tvugna att äta på ”Mama’s”, ett ställe som är känt för sin frukost. Visst var vi inställda på att det kunde vara endel kö, men den kön vi hamnade och den tid det tog att vänta på att få ett bord var inte riktigt något vi var förberedda på. Vi stod i kö ungefär 1,5-2 timmar, den sista timman i gassande sol, för att äta frukost. Såhär i efterhand undrar jag lite hur vi tänkte, men när man stått i en kö i 60 minuter och man inte riktigt är säker på om man vara är halvvägs eller om om det bara är tio minuter kvar, ja vi vågade inte chansa och gå ur kön.
 
Om det var värt det….? Tja….. 
Visst var maten god, men egentligen inte bättre än någon annanstans. Mama’s är ett mysigt litet hak med bra service men är helt klart uppschåsat av betygen på Trip Advisor och liknande sidor. Om du går förbi Mama’s innan kön och de har bord lediga, för guds skull, gå in och ät frukost för det är trevligt och frukosten är god, men om det är 15 meter kö gör du bäst i att gå någon annanstans för det finns massa av andra mysiga frukosthak som inte innebär en så pass lång väntan. Dessutom är området Mama’s ligger i väldigt mysigt och bara över gatan finns det ett annat ställe där de säljer magiskt goda foacchia och som haft familjeföretag sedan 1911. Där bakar de samma batch med bröd varje dag och när det är slut, ja då bakar de helt enkelt inte mer utan sänger butiken vilket resulterar i att de ibland har öppet till 11 ibland till 14. 
Frukosten var i alla fall god och vi var mätta och belåtna så vi bestämde oss för att promenera från Mama’s som ligger vi North Beach tillbaka till Union Square. 
För det är så förbaskat vackert och när vädret är bra, ja, då vill i alla fall inte jag sitta inomhus och häcka. Så vi vandrade förbi körsbärsträd och passerade mysiga gränder och jobbiga uppförsbackar genom stan. 
Do Epic Shit. Indeed. 
Mellan WashingtonSquare och Union Square ligger China Town. 
Och i China Town, ja där är det full kommers. Det säljs grönsaker, kryddor, frukter,torkad småfisk och allt däremellan och människor trängs, ropar, köper, skrattar och säljer i en härlig röra. Perfekt om man vill köpa med sig frukt och grönt till hotellrummet eller bara gå runt och titta. För här, ja här kan man se sånt man inte ens kan föreställa sig att någon varken köper, säljer eller äter. 
När vi kom tillbaka till Union Square var vi ganska hungriga och jag, ja jag hade fått dille på cheesecake. Så vi gick till ”The Cheesecake Factory” på Macys som låg nära vårt hotell. Och ja, där fanns det cheesecake. På Cheesecake facotory var det varken speciellt mysigt, det var sjukt mkt folk och inte var personalen speciellt trevliga heller, så vi köpte helt enkelt med oss cheesecake. Och det var SÅ. VÄRT. DET. Jo men faktiskt, trots att det är en total turistfälla. Det är nog den bästa cheesecake jag ätit, mina egna recept inkluderade. De kostar en liten slant men bitarna är stora så man kan lätta dela på en bit om man inte har galan cravings efter cheesecake vill säga. 
Lite senare mot kvällen, efter att ha vilat lite och smält vår cheesecake på rummet, tog vi oss vidare mot en helt annan stadsdel för ett besök på den Veganska Resturangen ”Gracias Madre”.  
Gracias Madre är väl värt ett besök! Här hittar du god mat, god öl och trevlig stämning, lokalt och ekologiskt producerade råvaror och en kärlek för god mat och respekt för vår vackra planet. Vi bokade inget bord utan åkte dit på vinst och förlust. Vi fick vänta i kanske 15 minuter, men sen fick vi plats vid baren. Och det där är lite roligt, för det anses kanske, precis som vid frukosten, vara en sämre plats, men jag (vi) älskar att sitta där. Man sitter nära varandra och kan prata utan att skrika över bordet och dessutom är andra människor mer benägna att börja prata med den som sitter bredvid, som man inte känner, och det är alltid otroligt trevligt (mer om det snart).
 
På Gracias Madre är maten god och det är oväntade smakkombinationer och en spännande meny. Vi tog en hög med rätter och delade kors och tvärs eftersom vi var så nyfikna. Såhär säger dom själva om sin restaurang och maten dom serverar:
 
”Gracias Madre is truly an expression of who we are – it represents our deep love of and reverence for food, our commitment to health and sustainability, our unconditional love for our multicultural family and community, our devotion to the Earth and the divine feminine, and our commitment to raising consciousness on the planet. It is our intention that the emphasis we place on the sourcing of our food will bring consciousness in the community to the importance of sustainability and of buying and selling locally grown organic food.”
Och ser ni handen där på bilden. Jag minns inte vad han hette, men helt plötsligt hade min kära M och han börjat prata med varandra och vips var vi inbjudna till en Jazzklubb där han och hans band skulle spela. Och så, ja så kan det gå. Otroligt trevligt! 
DAG 3:
 
Dag 3 var en lördag och på lördagar är det Farmers Market the Ferry Building, så vi tog spårvagnen dit. Här finns det..ja det mesta man kan vänta sig av en farmers market och sen lite därtill.
Det här var verkligen ett mecka för mig. Jag älskar grönsaker och frukter, lokalt producerade råvaror och kunde gått runt i timmar. Hade jag bott i San Francisco hade jag besökt marknaden varje lördag, så mycket kan jag ju säga. 
Happy girl kitchen säljer fantastiska produkter och jag började prata med tjejen bakom deras marknadsstånd. Det visade sig att deras butik låg i en stad som vi skulle besöka längre fram på resan och jag tog så klart alla kontraktuppgifter jag behövde. Happy Girl Kitchen jobbar även dom med lokalt producerade produkter, de håller workshops och event kring konserver och att ta vara på det vår jord producerar och jobbar nära bönderna för att kunna leverera lokalt producerade och ekologiska produkter. Och visst provde jag inte alla prpdukterna, men deras lavendellemonad var i alla fall riktigt god och dessutom kommer de i så vackra burkar, två tummar upp från mig! 
När vi började känna oss klara köpte vi på oss all vi kände oss sugna på för en frukost utomhus i solen. Bröd, bombolonis med vaniljfyllning, jordgubbar och fräska aprikoser, juice och kaffe. Sen satte vi oss ute på piren vid Fertry Building och mumsade frukost något jag verkligen kan rekommendera. 
Vi strosade runt hela lördagen, tittade in på caféer, gick gata upp och ner och tog buss, spårvagn och cable car för att se så mycket som möjligt. 
På kvällen var det dags för matfestival ”61st annnual North Beach Festival”. 
Här samlades, vad det kändes som, halva San Francisco. Ett myller av människor i alla åldrar, roliga och annorlunda butiker samsades med antikviteter, smyckerstillverkare, konstnärer, hundar och mat i ett virrvarr. Någonstans spelades det musik och folk dansade, någon annanstans ringlades sig kön lång för grillade ostron och majskolvar. 
Vi köpte majskolvar, grillade zucchini och dricka och satte oss ner för att äta längs med trottaren, precis som alla andra. 
På väg ut från festivalen gick vi förbi ett café där kön ringlar sig lång, vilket jag så klart inte kunde passera utan att gå in och kika om de hade något gott. En lång kö är alltid ett gott tecken så vi passade på att köpa med oss några bakverk till hotellrummet där vi spenderade kvällen med att dricka öl, äta bakverk och prata om nästa etapp på resan. 
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar det (för då vet jag vad ni gillar eller…inte gillar), kram på er!
 
SAMMANFATTANDE TIPS & KOMMENTARER SAN FRANCISCO:
 
Flygbolag: Vi reste med Norwegian, det tog 10 timmar utan mellanlandning. Maten på resan var inte bra men annars var det otroligt bekvämt och prisvär och servicen från personalen var dessutom bra. Dessutom var det supersköna och vänliga människor med på flyget till San Francisco. Flyget blev försenat och människor började bli rastlösa. Då var det en kille som tog upp sin guitarr och började spela och sjunga, några andra började yoga och vi kände att lite att ”ja, det här blir nog rikigt bra det här”.
 
Bra Hotel: Hotel Union Square
 
Om ni hyrt bil: Välj ett hotell med egen parkering, annars blir det både dyrare och mer komplicerat eftersom man måste åka runt och hitta ett parkeringshus, gärna ett bevakat sådant, i närheten av hotellet man bor på 
 
Mat. Mat kostar en del och frukost ute är dyrt (och det finns el ingår sällan frukost på hotellen), det går lätt på 35-45 dollar dricks inkluderat vilket kan kännas lite i plånboken för de allra flesta om man är borta några veckor. Våra frukostar gick nog på 45 dollar nästan varje morgon men då åt vi också mkt mat, kaffe och gav ca 15-20% i dricks (standard, för vi ville ju inte vara de där snåla svenskarna som inte ger dricks, speciellt när vi vet att de som jobbar inte tjänar så bra). Det vi gjorde för att balansera det hela, var att äta en stadig frukost som vi stod oss länge på. Under dagen tog vi något mindre och billigare i något kvarter vi besökte just då och hade även med oss nötter och småsnacks för att fylla på energin för att äta ute till middag igen.
 
Klädsel: Typiskt för turister är att klä sig alldeles för lite men bara för att det är sommar i San Francisco betyder inte det att det är varmt. Det kan vara ganska kallt och dimmigt och växla fort. Man brukar skämtsamt säga att är det dåligt väder, vänta ”en liten stund” så är det bra igen. Och ja, lite så är det. Vi hade dock enormt tur med vädret men var hela tiden förberedda och hade med oss halsduk och tröja/kofta i väskan (vilket är anledningen till att man kan se mig i hatt/sjal/kofta och jeans medan någon bakom mig sitter i klänning). Så; jobba med ”lager på lager” oavsett väder så är du ”safe”. 
 
Årstiden att åka på: Det här gäller egentligen hela resan, speciellt kuststräckan, men bästa tiden att resa hit är vår eller höst då vädret är mer stabilt och risken för dimma och extremt fuktig luft är mindre. Vi åkte på sommaren ändå och hade tur nog inga problem…ja förutom att vi aldrig såg Golde Gate-bron då 😉 
 
Att se stan: Vårt tips är att köpa åkkort så att det bara är att kliva på i princip där man vill och resa vart man vill. Vi köte ett tredagarspass första dagen och det var verkligen väl spenderade pengar.  
 
Om ni ska vidare med bil samma resa som vi: Hyr bilen i förväg, det är mkt billigare, och hyr en som ni kan cabba ner. Naturen utmed kusten och även in mot landet är magisk och åker ni på sommaren är det underbart att kunna cabba ner och njuta av vinder och solen (glöm inte solskyddsfaktorn och hatten för Guds skull!)
 
De bästa tipsen sammanfattade:
Åk till Fishermans Warf en tidig morgon och kika på Sjölejonen
Besök Alamo Squre och kvarteren runt med alla vackra viktorianska hus
Farmers Market på lördagar
Restaurang ”Gracias Madre”
Besök gärna festivaler och marknader det är ett fantastiskt sätt att uppleva en stad ”på riktigt” även om det så klart alltid är mkt turister.
Cheesecake Factory på Macy’s vid Union Square, köp med cheesecake och sätt dig i en park och njut!
GÅ! Ta promenader genom stan och när ni blir trötta, hoppa på valfri Cable Car, Buss eller Spårvagn
Åk de gamla Cable Cars-en genom stan. Ta gärna en plats ”på utsidan” 
Promenera genom China Town
Hyr cyklar och cykla över Golden gate till Sausalito och ät tacos eller ta en glass nere vid vattnet. Ta färja tillbaka. 
Besök Alcatraz 
Om man är sugen på att promenera ännu mer så finns det ett promenadstråk ”lands end trail” till Ocean Beach som jag tror är den största stranden i San Francisco. Här är det en fantastiskt utsikt över Stilla Havskusten (om det inte är dimmigt som när vi var där)
Point Lobos
Åk Marin Headlands precis innan solnedgången och få en magnifik vy över hela San Francisco. 
 
 
AKTA ER FÖR/TÄNK PÅ:
 
Varning för Hotel Herbert. Där bodde vi den sista natten på vår hemresa och det var så inte värt pengarna. Entrén är mysig, snyggt stylad och ger förhoppningar om ett vettigt rum. Trots att vi betalade ungefär 200 dollar för en natt så var rummet så sjunkigt. Det luktade unket, det var jätteskitigt i hörnen och vid fönstret så tror jag nog att dom aldrig torkat rent. När vi skulle öppna fönstret för att vädra ut lossnade hela fönstret, och vi bodde dessutom flera våningar upp vilket kändes högst märkligt. Sängen var otroligt oskön och knölig. Vi fick dock dryga 100 dollar i kompensation pga detta men jag avrådet verkligen från att bo här. 
 
Att åka bil i San Francisco: Det tar ett tag innan man förstår hur och vart man kan åka, det är ganska rörigt kan man minst säga! När vi skulle åka från Alamo square blev vi stoppade av polisen, första dagen på smekmånaden, och jag fick katastroftankar på en gång! VAD HAR VI GJORT FÖR FEL!!
Poliserna stegade ur och såg precis sådär bistra som jag inbillat mig att de skulle göra. Vi fattade ingenting, varför stoppade dom oss?! Jag sjönk ihop som en liten mus och ville bara sträcka upp händerna i luften och skrika ”I’m innocent!”. Poliserna frågade lite barskt om vi visste vad vi gjort för fel, varpå käraste mannen på bredaste svengelskan sa ”No, we are from Sweden” och försökte se oskyldig ut. Jag tänkte att ”nu får vi oss en redig utskällning och nån jäkla böter på massa tusen” men istället skrattade dom till och skakade på huvudet, förklarade att vi missat en stoppskylt och att vi skulle ”take care” varpå jag, som nästan hållt andan under de sekunder samtalet pågick, andades ut. Och vad är varningen då, jo..det är enormt mkt stoppskyltar när man åker runt i San Francisco och det är viktigt att göra ett ”full stop” alltså stanna helt. Jag har ingen aning om vad bötern är i USA men det är inte så man vill påbörja sin semester iaf! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
100 In Marys Bröllop

VÅRT LANTLIGA BRÖLLOP PÅ SCHENSTRÖMSKA HERRGÅRDEN

 
 

Fotograf till alla bilderna i inlägget är 2Brides Phtography om inget annat specificeras. 
Jag kan fortfarande drömma mig tillbaka till vårt bröllop, det känns som om det vore igår men samtidigt jättelänge sedan och snart har vi faktiskt varit gifta ett halvår. Vi visste på en gång vilken typ av bröllop vi ville ha. Inte för stort, lantligt, med egna DIY-projekt. Vi ville att det skulle handla om mer än oss, om att två familjer blir en och om att umgås med våra nära och kära.  Därför bjöd vi in gästerna att spendera en hel helg med oss på Schenströmska Herrgården, en rustik och mysig Herrgård utanför Västerås. 
 
Schenströmska Herrgården är verkligen en pärla. Den är sådär rustik och varm och inte prålig och dekadent. Lantlig men ändå lyxig och trots att vi inte var 300 personer på vårt bröllop så var vi ändå så pass många (61 totalt) att vi fyllde upp rummen i den omfattning att vi var helt själva på Herrgården. Alla rum är olika och så mysiga. 
Gästerna kom redan på fredagen för att äta gott, umgås och bara ta det lugnt. Omgivningarna är verkligen sådär lantligt avslappnande och det känns enkelt att släppa alla måsten och all stress i vardagen och bara njuta.
 
Eftersom våra vänner och familj är utspridda över vårt avlånga land har vissa av dem aldrig träffat varandra och det var verkligen fantastiskt och alldeles underbart att se våra vänner träffas och verkligen finna varandra. Så vi åt mat, snackade, hängde och för de som hade lust fanns det även bastu, bad i badtunna och såklart (för den som vågade sig på det) bad i vattnet nedanför Herrgården.  Fredagen var helt underbar och det var en av få bröllopshelger i juni som det inte regnade konstant. Solen strålande och det var äntligen sommarvärme. 
Mitt rum, den fina bröllopssviten i herrgårdens huvudbyggnad, bästa rummet om man frågar mig…
Foto: Angelica Rosengren (hennes rum) 
 
Det var så underbart att möta alla vänner, glada ansikten och varma kramar. Älskade morfar som mötte mig i trappan ner från vårt rum med tårar i ögonen. Som jag bara ser 1-2 ggr om året eftersom vi bor ungefär 110 mil från varandra och inte talar samma språk (jag är halvfinsk men kan inte finska och han kan inte svenska). Men i det ögonblicket behövdes inga ord. Alla skratt och värmen och kärleken från gästerna. 
 
Det fina med att ha familj och vänner där, är att de också var en del i våra förberedelser. Som vigselbågen nere vid vattnet som min svärfar, Magnus bror och brorssönder samt en hög med vänner fixade med innan bröllopet. Eller som att mina fina vänner Sofia & Maria räddade min brudbukett som frysit i kylen den stod i eftersom kylskåpet var ställd på en alldeles för låg temperatur och som hjälpte till med bordsdekorationerna så att jag inte skulle behöva stressa, tack älskade vänner och familj! 
Lördagen börjad dock med regn men det gjorde inte så mkt, vi mös inomhus och pysslade med de sista detaljerna. Drack kaffe i salongen med gästerna och tog det lugnt. Maria & Sofia helt enkelt tog pioner som Maria haft med sig från torget, några av kvistarna som inte förstörs från den ursprungliga brudbuketten och så plockade dom blommor från omgivningarna runt Herrgården. Vilda ängsblommor samt några bohemiskt underbart härliga kvistar från en Hallonbuske. Och vad kunde väl vara mer perfekt än Hallonbuske till en matkreatör? Näe precis. Det var som att det var meningen.
 
Och snart, ja snart firar vi 6 månader som gifta och då har vi varit tillsammans i ungefär 9,5 år.
 
Det känns fantastiskt att få dela mitt liv med just honom. Vi är så lika, men ändå så olika. Vi har olika personligheter; jag är spudlande, kreativ och drömmande, han är stabil, logisk och praktiskt, men vi har samma intressen och samma syn på livet. Fast många tror att vi är nyförälskade när de ser oss tillsammans så var det ändå en slags nytändning för oss. Jag trodde inte att det skulle vara så speciellt att gifta mig, men det var det verkligen och vi kändes oss både alldeles pirriga i magen hela sommaren, vilket var underbart. 
 
Så här många bilder på mig själv har jag nog aldrig bjudit på under mina snart 4 år som bloggare, bered er på total och fullkomlig chock ! Men det kanske var på tiden. Så här är det äntligen, efter diverse mail och frågor om när inlägget kommer..här är vårt bröllop från den 6 juni i år. Tokvarning för bildbomb men jag ville helt enkelt inte dela upp inlägget!  
 
Längst ner finns en film från vårt bröllop som min underbara vän och kollega Rania Rönntoft skapat! Så otroligt kul att se sig själv i rörlig bild. Alla kommentarer om eventuella dansmoves undanbedes 😉 😛 Det här är vårt lantliga bröllop:  
Gästerna välkomnades med en handmålad välkomstskylt och vägvisare tillverkad av brädor från morfars bakgård. På så sätt hade vi en bit av Finland med oss på vårt bröllop. Citat välkomstskylt ”Love, it doesn’t cost a damn thing, sprinkle that shit everywhere”. 
En vän till mig. tack fina Branka (!),  hjälpte mig med håret. Hon lockade det med en tjock locktång och sen borstade vi helt enkelt ut det så att det blev mjuka vågor.  Att ha en uppsättning när jag annars aldrig har det kändes helt fe för mig, jag ville känna mig som mig själv vilket också är anledningen till att jag även sminkade mig själv. 

Koncentrerad, det börjar närma sig. Jag var inte nervös men det är ett stort ögonblick i livet och jag var så vansinnigt emotionell. Tur nog hade jag min älskade Annika som var sällskap när jag gjorde mig iordning och hjälpte mig med klänningen. 
Kärleken gjorde sig iordning i ett annat rum, han hade nämligen inte sett min klänning innan. Vi ville göra det lite mer spännande och romantiskt efter våra 9 år tillsammans. Jag skickade dessutom dit Alma med bud. Istället för en morgongåva fick han en present + ett kärleksbrev innan vigsel, något han kunde ha på sig under för att få ett fint minne. 
Dags för vigseln ute på udden nere vid vattnet. 

Några av gästerna på väg ner mot vigselplatsen..

Min fina kärlek när han ser mig komma gåendes med pappa. 
Musikerna, världens bästa Linda Majak på sång & Erik Jonason på gitarr, rekommenderar dem VARMT! 
Älskade pappa och mamma. Pappa fick hålla min brudbukett. Min bror ser ni längre ner i bilden och längst bort syns min morfar. 

 
 
Ovan är nog en av mina favoritbilder. Inget uppställt, inget fixat. Ingen som säger åt oss att titta på varandra. Utan bara vi, på riktigt, alldeles nygifta och lyckliga.
Efter vigseln tog vi familjefoton och lite porträtt..givetvis väljer jag den bästa bilden att visa på bloggen…bröt ihop av skratt när jag såg den.

Magnus med morfar Kalle
Min blombukett med några av kvistarna som överlevt från fryschocken (som dessutom var helt fel färg, men vad ska man göra ;)) och blandade ängsblommor och kvistar från hallonbuske så blev det bara helt perfekt. Stor, mjuk och ”fluffig”, bohemisk och lantlig..precis som jag önskat mig! 
 

Gästerna fick roa sig med frågesport, gästboksträd och gott från snackbaren som vi hade istället för traditionella snittar. Pappskålarna har jag köpt på etsy, lemonadbehållare är från Clas Ohlson. 

En av mina bästa vänner Annika och hennes make Mattias
Finaste faster Rut <3 
 
 
Frågesporten som handlade om oss, det gäller att bjuda på sig själv 😉 
 

Sen var det dags för oss att komma ut, skåla i skumpa, får rosblad kastade på oss och kramas en hel massa! Alma hade koll på blombladen och såg till att alla gästerna hade en näve eller två med rosblad innan vi kom ut. 

Vem vare som kasta rosblad i min skumpa…och i mitt öga? Hmmmm…?! 
Sen var det dags för middag och fest i stallet
Gamla plankor med borsplacering som Sofias man Mattias och Marias sambo Johan ordnade med, fenomenalt bra lösning! 
Jag och min vän Trude från Norge <3
 
Sen var det dags för middag och många fina tal. I videon längst ner ser ni mig börja storgråta när mamma håller tal, hon var också först ut och det var mkt känslor. Alla tal var helt underbart fina och jag skrattade och grät om vartannat! 
Mellan huvudrätt och efterrätt var vi ute och blev fotograferade i motljuset, den gyllene timman precis innan solen går ner. 
Sen var det dags för tårta och dessertbord…
Och pusskalas! När jag är borta passas det på att pussas på mannen…jojo…nöjd verkar han också. 
Första dansen tillsammans. 

Mamma och pappa dansade loss som om det inte fanns någon morgondag…och Magnus 95-åriga morfar tog tag i mig och svängde runt mig som en liten vante. Älskade man! 

Godnatt <3

 
Eftersom jag fått många mail där ni undrar vart vi var, vart jag köpt klänningen och lite allt annat mellan himmel och jord kommer här info för den som undrar. 
 
Vi hade en Kamerafri vigsel/brudskål: Så många bilder som förstörs av att människor står och filmar/håller upp mobilen. Man upplever saker genom kameran istället för ”på riktigt”. Dessutom är det inte speciellt kul att som brudpar mötas av massa telefoner. Vi ville istället mötas av ansikten hos våra nära och kära. 
 
Presenter: Vi önskade oss inget förutom att man stod för sitt eget boende/övernattning på Herrgården. Vill man köpa något önskade vi att man skulle ge pengar till välgörenhet; Diabetesfonden eller Hjärt- & Lungfonden alternativt bli blodgivare.
 
Musiker: Fantastiska Linda Majak (sång) och Erik Jonason på Gitarr.
Ingång: Lindas version av ”A Thousand Years”.
Psalm: Den Blomstertid nu kommer.
Solo: från Linda: ”Halo”
Utgångslåt: ”Båtlåten” i lugnt tempo (original: Robert Broberg) (vi heter båda Bååth efter att vi gift oss) Första raderna ”Det var en Båt som sa till en annan Båt, du var stilig..vi borde borda varann gjorda för varan, och köla lite grann, som bara Båtar kan” fick många att skratta högt.  
 
Första dans: ”Kiss me” av Ed Sheeran
 
Fotograf: Undertecknad. Design: Min egen. Kurvertet är gjort av potatisspill från chipstillverkning, bara en sån sak 😉 
 
DIY: Se ovan. Save The Date, Inbjudningar, Välkomstpaket + lapp (innehöll våra favoritgodisar från vår barndom), Meny på Menypåsar till middagen, Vägvisare, Välkomstskylt vid ingången. ”Dinner Survival Kit” med allt från tandpetare, halstabletter, näsdukar & våtservetter. Frågesport om oss brudparet under brudskålen. 
 
Bröllopskläning, Skor mm: Jag valde att sy upp min klänning på Aetljé Stass som ligger i Sundbyberg. Jätteduktig tjej som kan tillverka precis vad man vill. Jag ville ha ngt lantligt och romantiskt som jag kunde röra mig och absolut och under inga omständigheter några paljetter eller annat blingling. Skor från Swedish Hasbeens. Smycken: armband från Efva Attling ”Penze de moy” samt ”Lev Nu” från Jonna Jinton. 
 
Vigselring
Förlovningsring
 
Ringar: Förlovningsring från Rivoir & Smycka i Nacka Forum, Vigselring från Josefin Cummings. 
 
Brudbukett: Min fina vän Maria Embertsén tog pioner från torget, lite av det gröna kvistarna som inte fryst sönder från brudbuketten, ängsblommor som växte runt Schenströmska  samt några kvistar av en hallonbuske. 
 
Brudgum Kläder: Kostym från Cavalier, skor: skinnskor Nilson Sko, Skärp: Saddler
 
Morgongåva: Ring från Josefin Cummings. Magnus fick en klocka från Gant. 
 
Brudskål: Snacksbar med rotfruktschips, lantchips, popcorn samt frukt; melon, vindruvor, jordgubbar. Öl, cider i hinkar med is samt hemgjord Rabarberlemonad. Istället för gästbok hade vi fingeravtrycksträd och gästerna fick roa sig med frågesport om oss, vinnaren vann en flaska skumpa. Gästerna kastade Rosblad istället för ris. .
Eftersom det här är en matblogg kommer det så klart en detaljerad redogörelse för maten vi åt, allt annat är otänkbart. 
 
Mat: Kocken på Schenströmska Hergården, Anders, är helt underbar. Både som person men han är också otroligt duktig! Han förstod precis vad vi ville ha för mat. 
Sittande förrätt (vegetarisk): Terrin av getost och rostade rotfrukter som serverades med honungsdoftande sparrissallad, rödbetscrème och surdegskrutonger. 
Huvudrätt: Buffé med många vegetariska alternativ med fokus på svenska smaker, närodlat& ekologiskt. Färskostpaj med Nässlor från Herrgården, Smördegsknyte med Knaperstek Blomkål & Mandelpotatis, Örtrostad Färskpotatis från Muurikka, Rostade rotfrukter med färsk bladspenat, sallad av späda skott, syrade grönsaker, bakade körsbärstomater, ramslöksdressing, hembakat bröd, vispat smör, ost. 
Efterrätt: Dessertbord. Vi ville inte ha traditionell brudtårta eftersom vi inte brukar tycka att det är särskikt gott och det kändes inte som ”oss”. Anders fick istället baka en rustik morotstårta. Förutom morotstårta med vaniljfrosting serverade vi chokladbrownie med topping av kola och salta smulor, minicitronmarängpaj och havtornspannacotta med knäckflarn & limesockread jordgubbe. 
 
Roliga/knasiga saker som hände innan och under dagen:
  • Min brudbukett frös sönder dagen innan vigseln blommorna jag fick var dessutom i fel färg. Jag hade beställt persikofärgade blommor men fick orange-gula…och jag hatar gult och inte speciellt förtjust i orange heller. Men men vad ska man göra, sen frös buketten sönder ändå. 
  • Vi skulle sova i olika rum jag och Magnus men det gick ju sådär. Kl 03.30 gick jag upp och tog ett bad eftersom jag inte kunde sova utan honom. Kl 04 ringer jag honom och viskar ”jag kan inte sova” som en ynklig fågelunge. Varpå han sliter på sig kläderna, speinger över gårdsplanen och smyger in i Herrgården. Dörren är dock låst så jag springer ner tre trappor i pyjamas och strumpläst, förbi ”nattvakten” för att öppna. Sen ”smyger” vi förbi honom, som om han inte skulle märka vad som händer… 
  • 1 timma innan vigseln, som skulle vara utomhus, tittar jag ut från mitt rum och ser att det ösregnar…verkligen ÖSregnar. Men det klarnade upp precis till vigseln och var helt vindstilla under vigseln fast vi stod nere vid vattnet. 
  • Jag skulle gå in/ner med min pappa. Detta glömde han dock och toastmadame fick styra upp och han fick småspringa tillbaka till Herrgården för att gå ner med mig.
  • Jag skulle egentligen ha ett par helt andra skor, som kom bort i posten. Tur nog hade jag ett par back up så det gick bra ändå. 
  • Min brudklänning var inte klart förens dagen innan eftersom jag fick panik och inte kände att designen (jag själv valt själv) var rätt för mig. Detta kom jag på måndagen samma vecka som vi skulle gifta oss. Klänningen var tvungen att vara klar på torsdagn eftersom vi resten till Herrgården redan på fredag morgon. Stackars Caroline på Ateljé Stass var dock lugn som en filbunke och sydde om den som jag önskade. 
  • Magnus skar sig på vår vägskylt så det forsade blod utan dess like. Dessutom för han för sig att raka bort ett hårtstrå precis ovanför ögonbrynet med en rakhyvel (trots att jag har sagt att han ska ge sjutton i det och ta bort den med pincett) men skar sig och hade därför sår både på arm och panna. 
  • Jag hade handmålat en ”NYGIFTA”-skylt som aldrig hängdes up. 
  • Min brudklänning hade spetsen ”ut och in”, dvs avigsidan var utåt. När sömmerskan satt spetsen ”rätt” så gillade jag inte hur den såg ut” utan tyckte bättre om avigsidan. Hon vände därför på den vilket kanske inte riktigt är så det är menat att man ska ha den. 
  • Jag hade ingen tärna och när jag kommer fram till Magnus så inser jag, vem ska hålla min bukett? Så jag trycker den i pappas famn och väser ”HÄR!” vilket ledde till att pappa håller min brudbukett under vigseln.  
  • Jag hade slitit så med inbjudningar, välkomstpåsar och alla möjliga detaljer innan vår stora dag. Jag har bara vigelprogammet kvar att skriva ut och då går skrivaren sönder. Vigselprogrammen hade därför bara en fin framsida men ingen baksida, dvs där all text stod. Nåja, gästerna mumlade med i psalmen så gott dom kunde ändå. 
 
Och sist men absolut inte minst filmen från Rania Maria Photography. Här hittar ni hennes youtubekanal 
 
Musik i inlägget: Intro och vigsel Linda Majak & Erik Jonasson ”A Thousand Years”
Brudskål och framåt: Fog Lake med ”Lost Love Letters”
 
Och psst..Klicka gärna på hjärtat under blogginlägget om ni gillar inlägget <3 Puss och Kram/ Mary
 
 
 
 
16 In Marys Bröllop

BRÖLLOPSBEKYMMER, VARNINGSFLAGGOR & BRÖLLOPSKLÄNNING

Fotograf: Peaches & Mint
Fotograf: Kristina Curtis 
 
Vi hade allt planerat; vad vi ville ha, hur vi ville ha det, när, vad, vem och massor av detaljer redan inbokade. Ja, jag pratar om bröllopet nu. Vi hade bokat datum, kyrka, festlokal, herrgård att bo på för alla gäster som kommer från andra delar av världen eller Sverige (något de flesta av dem gör), vi hade bokat en vintagebuss att köra alla gästerna mellan Herrgården och vigseln/festen och var precis på väg att börja planera våra ”save the date”-utskick när, i brist på ett bättre uttryck, ”shit happened”. 
 
Vi kunde för allt i världen inte få tag på personen som var ansvarig för Herrgården där gästerna skulle bo, hon svarade inte på några av våra stressade, undrade och oroliga email eller telefonsamtal (en gång ringde kärleken henne faktiskt 10 ggr på en dag vilket ju är helt galet men inte den minsta tillstymmelse till reaktion). Men en dag svarade hon plötsligt, lovade dyrt och heligt att hon givetvis skulle återkomma till oss senare samma dag, något hon så klart inte gjorde. Tiden gick och vi började båda få en ordentligt dålig magkänsla (något man knappt vill tillåta sig själv att känna) att något var riktigt, riktigt fel. 
 
Men plötsligt  så ringde hon! En fredagkväll klockan 17.30, ungefär 6-7 månader innan vår stora dag, så deklarerade hon att hon förmodligen (?) tänkte sälja Herrgården och att vi därför inte längre kunde bo där. De nya ägarna skulle förmodligen använda fastigheten till något helt annat så vi hade ingenstans att bo, ingenstans att göra oss iordning och som de flesta blir varse när de planerar ett bröllop, så är väldigt många lokaler redan uppbokade så ”nära” inpå bröllopsdagen. 
 
Jag har alltid lovat mig själv att inte bli någon ”bridezilla” när det handlar om vårt bröllop men ärligt talat hade jag ganska svårt att inte blir upprörd. Samtidigt som vi kände oss både ledsna och frustrerade märkte vi att vi även kände oss ganska lättade. Varför då kan man ju undra? Jo, eftersom hon visat tecken på den här typen av beteende tidigare. Hon ringde oftast inte tillbaka enligt överenskommelse, svarade inte på mail och skyllde sin frånvaro på allt mellan himmel och jord. Helt ärligt fick vi ganska tidigt en känsla att hon kanske inte var att lita på, men eftersom vi alla har sådana dagar då vi inte är på topp så sopade vi eventuella orosmoln under mattan. 
 
Dessutom är det ju så att något kan hända som gör att man som entreprenör väljer eller måste sälja sin verksamhet, men att aktivt undvika oss och inte svara på våra försök att få tag på henne under nästan 2 månader, ytterligare månader som gett oss möjlighet att hitta ett nytt ledigt ställe, är inte vad jag kallar ansvarsfullt eller professionellt bemötande. 
 
Ett par veckor var vi faktiskt oroade att vi skulle bli tvugna att skjuta fram bröllopet till året efter, till 2016, eftersom vi inte kunde hitta ett endaste ledigt ställe som fungerade för oss och vår dag och det kändes ganska jobbigt just då. Men sen påminde jag mig själv att livet är vad det är och blir vad det blir och det går inte alltid att kontrollera det. Livet har en tendens att slänga allt möjligt i ens väg och man får helt enkelt lita på att det, på något sätt, kommer att lösa sig. Om jag och kärleken var menade att gifta oss nästa år så skulle det bli så. Om inte, så var det helt enkelt inte meningen att vi skulle gifta oss under 2015. 
 
Men gissa vad, idag hände det! Egentligen hade jag tänkt bjussa på ett gottigt recept men istället tog vi bilen och färdades en hög med mil till en annan stad. För ungefär 2 veckor sen hittade nämligen min älskade och tålmodiga fästman ett ställe som gav oss helt rätt känsla (som också var ledig!) och idag bokade vi därför nytt boende, ny festlokal och ny plats för vigsel i en helt annan stad. Och jag är faktiskt glad att det blev så här, för nu har jag där rätta känslan, nästan som när jag förälskade mig i kärleken min att det här, det här har varit ”vårt ställe” hela tiden, vi har bara inte förstått eller hittat dit för ens nu.
 
Så, några lärdomar? 
Ja. Det där som folk tjatar om när man läser på lite om ”tips” och ”att tänka på” när det gäller bröllop, det där som efter ett tag låter som en trasig skiva ”vad noga när du väljer restaurang/festlokal/herrgård samt andra ansvariga för att göra din dag så som ni önskar”. LYSSNA. PÅ. DET. Det är verkligen fundamentalt att man får en bra magkänsla och klickar med ansvariga personer på en gång. Att man känner att de är pålitliga, seriösa och exalterade över att få hjälpa er att skapa er magiska dag. Och jag vill faktiskt också passa på att flagga lite för att tänka till lite kring vem eller vilket ställe man väljer. Är det en ny ägare som inte haft hand om bröllop tidigare, hur går stället rent ekonomiskt dvs finns det underlag för dem att fortsätta med verksamheten nästa år, visar de tidigt tecken på att inte hålla överenskommelser eller svara på mail eller telefonsamtal eller är det något annat som gör att ni inte får en bra magkänsla? I så fall; gå på magkänslan, den styr en oftast i rätt riktning!
 
Så ja, där har ni svaret på vad som hände med det där gottiga receptet som innehöll torkade lingon. Jag har helt enkelt haft annat för mig. 
 
 
 
IN ENGLISH:
We had all of it planned;  what we wanted, were we wanted it, how, who and a lot of detailes already booked. Yes, I’m talking about the wedding now. We had chosen the date, a venue, a place for the actual ceremony, a vintage bus to take all the guest to the ceremony/dinner and a place to stay for all the guest, something very important especially for those arriving from other parts of the world or other parts of Sweden (most of the guests). And we were actually starting to relax and was just about to start planning the ”save the date”-cards when, well for a lack of better term, shit happened. 
 
We didn’t get hold of the person who was responsible for the mansion were we were suppose to stay, she didn’t answear any of our stressed, wondering & worried emails or phone calls (once hubby actually called her 10 times at one day, but no anwear). One time we suddenly got hold of her and she told us she would call us later that day, but of course she didn’t. Time passed and we both got that feeling in the pit of our stommac that somthing was really, really wrong. 
 
And then…she called us! A Friday at 5.30 pm a few weeks ago, about 6-7 month before our ”big day”, she declared that she was ”probably” (?) selling the mansion (something that she, of course, had known for a while without telling us), and just like that we had no place for all our guest. And the new owners were probaly not going to use the property the same way so we couldn’t check with them to see if we could stay there during our wedding. So we had no were to stay, no were for us to get ready and of course, as you all know, most venues/mansions ect are already booked so close to a wedding date. 
 
I’ve always told myself not ot get all ”bridzilla” about this wedding, but let me tell you I hade a bit of a hard time keeping my promise. But at the same time, me and hubby both felt some sort of relief. Why was that? Because she had shown signs of this behavior before. Not calling back, blaming it on all sorts of things and doing stuff that made us feel that she wasn’t to be trusted. And you really do not want that on you wedding day. But since we all have our days, when we’re not on top of the world we thought that we needn’t worry. 
 
And of course something can happen and you, as an entreprenour decide to sell what ever business you run, but to aviod us, our worried emails and phone calls in almost two month is just not what I call a professional or responsible behavior. 
 
For a few weeks we were actually worried that we had to pospone the wedding to 2016 because we couldn’t find a solution to our problem. But then, I remembered that life is what it is and you can’t always control it. It throws all sorts of things at you and you just have to trust that it will all sort itself out. If we were suppose to get married during 2015, it would happend. And if not, then we really weren’t suppose to. 
 
And guess what, today it happend. For about two weeks ago my darling and patient fiancee found a place that gav us ”that feeling” (and ”our date” was available!) and today we booked a new venue, a new place to stay, another place for the ceremony at a totally different city. And I’m actually glad this all happened becaus know I have that feeling, almost like when I fell in love with hubby that this, this was our place all along, we just didn’t know it and we hadn’t found it yet.  
 
So, any lessons learned?
Yeah, that thing that people keep mentioning like a broken record: ”be careful when choosing the venue/caterers/other people reponsible for making your wedding the way you both wish it to be”. LISTEN TO THEM. It’s really crucial that you feel in your gut that this is people who understands you, can be trusted and are all excited to make your dreams – whatever they may be – come true. And I really want to warn others to maybe not choosing a venue/mansion to stay at or get married at if there’s new owner, maybe check their economy and take a few moments to think about if you think that they will still be running their business next year or they show early signs that they can’t be trusterd  And if you get you a bad feeling about it all, trust you gut, your instinct, that almost always leads you in the right direction. 
 
So yeah, that’s why no recipe with dried lingonberrys has appeared at the blog today. I’ve simply been busy elsewere. 
 
 
 
25 In Marys Bröllop

Vårt Bröllop – Att Välja Förlovningsringar

Så, det var ju det här med bröllop och bröllopsplanering, ja för det kommer som sagt komma en del sånt framöver. Och nu är det dags för lite uppdatering om ringarna. 
 
För några veckor sedan kom våra förlovningsringar. Som jag längtat efter min vackra ring som jag valt ut tillsammans med kärleken min.
 
Det var lite svettigt att väja ring, man ska ju ha den HELA LIVET! Gah..och jag som är så fruktansvärt ambivalent av mig. 
 
Många andra människor har dessutom åsikter och det är lätt att bli lite förvirrad. ”Det kommer bli klumpigt med en sten på ringen, tänk på att den kommer fastna överallt”, ”välj en stor sten ju mer bling desto bättre”, ”viutguld är bara en trend nu, det är bättre med rött guld”, ”ska du verkligen lägga sådär mycket pengar på en ring”, ”jag tycker det är viktigt att investera i en ordentlig ring när man ska gifta sig” och så vidare i all oändlighet. Glöm inte att det faktiskt är du och även ni tillsammans, som bestämmer.
Vill du bara ha en ring (bara en förlovningsring eller bara en vigselring) ha bara en ring! Vill du inte ha ngn ring, ha ingen ring! Vill du beställa en i roséguld, gör det! Vill du ha en i silver, då ska du ha en i silver! Låt ingen annan bestämma över dig och dina drömmar!
 
Vi valde tillslut en ring från ett märke som heter Rivoir och är inköpt på SMYCKA i Nacka Forum här i Stockholm. Det är en ring i vitguld med en 0,5 carats diamant (TW/VS, förklaring kommer längre ner) med briljantslipning. Om det blir en till ring? Ja, jag vet faktiskt inte. Kanske blir det bara denna, vi får se. Jag tycker om att gå min egen väg och kittlar det inte till i magen så blir det helt enkelt ingen mer. 
 
Här nedan kommer lite tips och tankar kring hur jag och kärleken tänkte kring val av ringar.
 
 
Att tänka på när du väljer förlovning/vigselring:
 
1. Stil
Vilken stil vill just du ha, prova många olika för det blir inte alltid som du tror från början. Själv är jag inte klassisk annars, varken i klädstil, inredningsstil eller hårfrisyr. Jag har snarare en bohemisk stil med lite rockiga inslag..ibland även alternativ klädstil. Men de mer moderna ringarna kände jag inget för, lika så släta ringar eller ringar med flera stenar. Inte det minsta kittel i magen för någon av dem. Men när jag provade den klassiska ringen vi köpte så kände jag bara att ”JA! Såhär ska det kännas!” Jag älskar det smala bandet mot den lite större stenen eftersom stenen kommer fram bättre då. Den är klassisk med en lite ”vintagetouch” vilket gör att den passar mig perfekt.
 
Ska du ha en sten, tänk på hur du vill att den ska sitta fast i bandet runt fingret, det påverkar stilen och känslan mycket. Men kanske vill just du inte ha ngn sten alls. Kanske vill du ha en helt slät silverring istället, välj det som känns rätt i magen men passa på att prova allt mellan himmel och jord när du ändå är i farten!
 
2. Stenen
En diamant kvalitetsgraderas och värderas efter fyra olika kriterier eller egenskaper, de så kallade diamantens 4C: Carat (vikt), Clarity (renhet), Color (färg), Cut (slipning).
 
Storleken (Carat)
Storleken på en diamant anges i carat. En stor diamant på 1 carat är mkt dyrare än 10 små diamanter på 0,1 carat vardera som tillsammans blir 1 carat. Därför kan antaler carat vara samma i två helt olika ringar men om en ring har en sten på 1 carat i sin helhet kommer den vara dyrare än den ring som har småstenar som tillsammans bildar 1 carat.
 
Diamantens färg
De stenkvalité jag tycker att man ska hålla sig till färgmässigt är den som heter Top Wesselton och förkortas TW, det står för ”sällsynt vit”. Denna beteckning står för stenens vithet. TW är den näst högsta vitheten. Det finns en kvaliténivå över denna som heter River och förkortas R. Denna står för ”mycket sällsynt vit” och är mer ovanlig hos vanliga guldsmeder och det räcker gott och väl med TW. W, står för Wesselton, är nivån under Top Wesselton och står för Vit.
 
Renhet
När man avgör en diamants renhet sker det genom att en diamantgraderare tittar på diamanten med en lupp för att avgöra hur mkt ”orenheter” diamanten har inuti. Orenheter finns i de flesta diamanter men de är för små för att vi ska se dem med blotta ögat, för stora orenheter kan dock ses med ögat och diamanten får inte samma lyster. orenheter kan vara sådant som inneslutningar av järn/kväveatomer som ser ut som smuts, sprickor, blåsor och som minskar värdet på diamanten. För smuts, det finns det alltid små, små partiklar av.
 

Beteckningarna är i fallande ordning (inom varje beteckning finns underkategorier men dem hoppar vi över för enkelhetens skull):

LC=Loupe clean, luppren. (Fri från inneslutningar)

VVS=Very very small inclusions.(Väldigt, väldigt små inneslutningar)

VS=Very small inclusions. (Väldigt små inneslutningar)

SI=Small inclusions. (Små inneslutningar)

I=Inclusions.(Inneslutningar, synliga för blotta ögat)

De renhet jag rekommenderar att man kan hålla sig inom är SI, VS eller VVS. Min sten har där beteckningen VS. Ju större sten ju viktigare är det med bra kvalité. 

 Slipning
Slipning av diamanten gör man för att fånga och reflektera ljuset på ett tilltalande sätt som gör att den gnistrar och glittrar vackert. Slipningens kvalité är viktig för ljusbrytningen i diamanten. Den vanligaste slipningen av normalstora diamanter är briljantslipning. Min diamant är fasettslipad, det kallas briljantslipning.  
 
3. Butikspersonalens bemötande!
Jag köpte min på SMYCKA i Nacka Forum eftersom jag verkligen klickade med Marie som sålde våra ringar till oss. För jag tycker att det kändes viktigt för mig, för oss. På vissa ställen kändes personalen stressad och inte lika omsorgsfulla i sitt sätt att ta hand om oss. För dem är det kanske vilken dag som helst i veckan, men inte för oss. Så för mig var det viktigt att personen i butiken verkligen förstod mig och mina/våra önskemål.
 
 4. Hur stor sten?
Välj kvalité före storlek. En stor sten med dålig kvalité kommer efter några år, då stenen får stötar och repor och blir sliten, inte alls se lika fin ut. Satsa på bra kvalité från början och låt storleken bestämmas utifrån det pris ni har råd med.
 
5. Priset.
För mig är ringen viktig, den är viktigare än klänningen, eftersom det är den jag ska titta ner på varje eviga dag år ut och år in. Jag skulle personligen aldrig lägga 5 000 kr på en ring och 25 000 kronor på en klänning, det känns bakvänt för mig,  även om jag vet att det finns de som tycker raka motsatsen. Fundera på vad som är viktigt för dig. Hur vill du ”fördela” pengarna, vad är viktigast för just dig/er?
 
6. Funktionalitet
Va? Funktionalitet på en ring. Jo, precis så tänker jag. Min ring är en enstensring, vilket betyder att den kommer stå upp lite gentemot en helt slät ring. Är du en person som kommer störa sig på att diamanten är i vägen ibland är kanske en mindre diamant bättre för dig. Är du som mig, bryr dig mer om att den är fantastiskt vacker att titta på än att den är bekväm och alltid fungerar under alla smala handskar så är det bara att dra på höga växeln och köpa den största diamant du vill ha och har råd med!
 
 
 
 
119 In Marys Bröllop

Regnbågstårta med Hallon & Vanilj För att Oktober är en Rosa Månad – Rainbow Cake with Raspberries & Vanilla

Oktober är rosa månad till förmån för bröstcancerfonden och givetvis vill jag baka något riktigt rosa för att uppmärksamma detta. Inspirationen kom faktiskt från ett doftljus från Reunion Home denna gång. Doften ”Solmogna Hallon” och en rosa tofs kändes som en bra början och resulterade i en rosa regnbågstårta med vanilj och hallonsmörkräm som täcks av ett lager sörsyrlig yoghurtgrädde och färska hallon.
Det söta möter ljuvligt krämig vanilj och syrliga hallon.
Ja tack, jag tar två bitar!
 
Tårtan går faktiskt förvånansvärt bra att slänga ihop. Receptet är amerikanskt och resulterar i bottnar som inte riktigt påminner om de svenska tårtbottnarna vi är vana vid. De är mer kompakta, det blir ju ett finare resultat då, men ändå krämiga. Det krävs enligt mig både fyllning och glasyr av något slag för att matcha bottnarna. Tårtan räcker till fler än man ser eftersom tårtan har så många lager blir en liten bit ganska mkt tårta ändå!
 
Gör något för att uppmärksamma Oktober som ROSA månad du också!
Såhär slänger du ihop en regnbågstårta 🙂
 
HOW TO?
 
1. Vispa ihop socker och smör till en vit smulig massa. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver och sikta ner det i smör- och sockerblandningen varvat med kalla vattnet. Vispa äggvitorna till ett fast skum och vänd ner i smeten.
 
4. Smöra och mjöla 4 stk 20cm formar och fördela smeten i formarna. Vill du färga smeten för du det lite i taget genom att tillsätta lite karamellsmet, fördela smet i en form, sedan tillsätta ytterligare karamellfärg i smeten och fylla nästa form tills all smet är fördelad.
 
5. Grädda i 25-30 minuter i mitten av ugnen på ca 175 grader. Låt svalna helt på galler.
 
6. Se till att alla ingredienserna till smörkrämen är rumstempererade. Vispa samman 1 tsk vaniljsocker, smör och florsocker. Vispa i ytterligare 1 tsk vaniljsocker i 1/3 av smörkrämen och vispa sammans hallonsylten med resterande 2/3 av smörkrämen.
 
7. Fördela vaniljsmörkrämen i understa lagret och hallonkräm i lager 2 och tre. Det kommer bli lite smörkräm över men för att inte låta öggulorna gå till spillor brukar jag ändå vispa smörkräm av alla äggulorna. Den överblivna smörkrämen kan du använda till cupcakes eller varför inte macarons?
 
8. Vispa ihop yoghurt, vispgrädde och florsocker. Spackla tårtan och dekorera med färska hallon.
 
Lycka till!