11 In Lantliv

ATT HA BOTT ETT ÅR PÅ LANDET

Jag har bott här i ett år nu, jag har bott ett år på landet. För ett år sen rullade jag och kärleken in med flyttbilen, hörde syrenens blommor rassla lite mot bilfönstret i passagen vid ödehuset och såg hundkexen sträcka ut sig på båda sidor om den smala vägen som leder upp till vårt hus. För ett år sedan hade jag ingen aning om hur jag skulle trivas, vilka problem eller utmaningar vi tillsammans skulle ställas inför eller exakt vad som skulle hända. Men jag kände ingen oro, ingen rädsla eller förbehåll, bara glädje av att få lämna storstan och en känsla av att äntligen ha hittat hem. 

Det har varit ett år där vattnet frusit, där vi upptäckt att syllarna under huset är ruttna, ett år där vi börjat odla ekologiska grönsaker och det blåst så att grenar knäckts av på stora lönnträdet.  Ett år då jag suttit på farstutrappan med vilda fjärilar på handen medan morgondimman dansat i soluppgången, ett år där jag fått kärlek och värme från grannar som ännu inte känner mig och där jag gråtit tårar av tacksamhet för att jag äntligen bor där jag mår bra i själen. Ett år av bålgetingar och dans i regnet, ett år fyllt av upplevelser, sorg och en massa glädje! 

Och nu kantas vårt hem återigen av grönskande åkrar och lövbeklädda träd. Granarna och tallarna får plötsligt sällskap och skapar en lummigt och inbjudande grönska som liksom inramar vårt lilla paradis. Förra sommaren njöt vi bara, gjorde precis ingenting med hus eller trädgård förutom lätt beskärning av gamla grenar. I år börjar arbetet, men det är ett välkommet arbete som innebär avkoppling från surfande och jobb, från stress och vardag.

Men det är fint på något sätt, skönt till och med, att skapa och vårda. Att göra det till vårt eget på något sätt. Våra förändringar på huset handlar mest om att vårda det som inte mår bra. Som är ruttet, vattenskadat, dåligt isolerat eller på annat sätt i behov av kärlek och omtanke. 

Vi har rensat fruktansvärt mycket ogräs i rabatterna och nu blommar de i all sin prakt, ja i alla fall delar av den. På många sätt är det skönt med trädgårdsarbete, det kan ha en väldigt meditativ påverkan på mitt sinne. Jag vet inte hur många timmar som förflöt utan att jag tittade på mobilen när jag tidigt i våras stod med räfsan och kratta och jobbade från morgon till kväll.

Det känns faktiskt inget annat än fullkomligt magiskt att stå och titta i trädgården just nu. Att med egna ögon se att det vi slitit med gett resultat. Att stå i skuggan av äppelträdet och känna solens strålar som tittar fram mellan grenverket då och då när det rör sig i vinden. Då är det precis så här suddigt och lummigt som bara en sommareftermiddag kan bjuda in till och jag somnar gärna i skuggan av äppelträdet. Till ljudet av fåglarna som kvittrar,  till stillheten och tystnaden.

I ladan har det flyttat in en blåmes-familj och en av de små fågelungarna vägrar att stanna kvar i boet. Hen är väl precis mellan att fortfarande vara liten fågelunge och flyttklar och under veckan har vi flera gånger räddat den från säker undergång. Eftersom den är alldeles för liten för att klara sig mot eventuella rovdjursattacker  här ute och inte heller inte kan mer än glidflyga ner från boet har vi försökt att rädda den ett antal gånger. Den stannar och får mat av vad jag antar är mamman men så fort det verkar bli tråkigt glidflyger eller hoppar den ner mot marken. En kväll när det var dag för sista kvällspromenaden med hundarna hittade vi den hängandes upp och ner i vår Rhododendron. När vi (med handskar) lyfte tillbaka den, la den sig äntligen tillrätta för att sova i boet och vi tänkte att vi lyckats. Men ack så vi bedrog oss, döm om min förvåning när den bara dagen efter  var nere och traskade omkring som om den inte hade några bekymmer i världen. Men, tillslut måste naturen ha sin gång och kanske är den mer flyttklar än sina syskon.

Även om vintern är vacker och jag har fått se otroligt spektakulära vinterlandskap med helt magisk dimma och snöfall som tagna ur en saga, så är det alltid lite speciellt med våren och sommaren. Att sitta i tystnad på farstutrappan med en kopp kaffe och titta på morgondimman eller höra regnet smattra på taket. Kanske låter det som landsbygdsromantik i sin falskaste form, men det är det inte. Det är precis det jag gör utan skönmålning eller krusiduller. För det är det jag mår bra av och det jag längtat efter och naturen här ute är magiskt helt på egen hand, faktiskt utan att jag behöver skönmåla eller förstärka ett endaste dugg.

 

Jag tror att lyckan bor i tacksamhet för de små sakerna i livet; en kopp kaffe på farstutrappen, nyskördade grönsaker från egna odlingarna, en vacker regnbåge, doften av syren och nytvättade lakan…

 

Och när dimman drar sig bort och regnet upphör, när det börjar spricka upp och det plötsligt uppenbarar sig den mest underbara regnbåge över Skogstibble och Lilla Sundby, då känner jag att lyckan bor precis här.  Jag tror att lyckan bor i tacksamhet för de små sakerna i livet; en kopp kaffe på farstutrappen, nyskördade grönsaker från egna odlingarna, en vacker regnbåge, doften av syren och nytvättade lakan…

Och jag längtar så efter att mer av allt det som ger mig lycka, på ett personligt plan. Att få visa omgivningarna här omkring, för det finns så mycket vackert jag inte ens börjat upptäcka eller visat för er. Det här är en liten ”sneak peak” av mina favoritplatser när det kommer till kortare turer; Trolltrappan, dit vi vandrade tillsammans på vår Bröllopsdag. 

Och kvällarna här ute  bjuder som vanligt ofta på magi, magi som jag har svårt att få med på kamera. Det är så mycket maffigare och storartat på riktigt, att se himlen omvandlas till något från en akvarellmålning. Och jag inser att det har gått ett år av livet och jag längtar verkligen att få uppleva ännu en sommar här ute i mitt paradis.

 

You Might Also Like

11 Comments

  • Reply
    Martina Åkerman
    19 juni, 2017 at 10:20

    Åh vad jag avundas dig! Grattis för ditt allra första år i Paradiset!
    Dina vackra biler får mig att nästan gråta av hemlängtan.

  • Reply
    Sofia // Hildas
    19 juni, 2017 at 11:09

    Så himla fint du skildrat det. Det är verkligen en idyll. Ser fram emot juli och att få komma dit igen och njuta av allt vackert. Och ert sällskap såklart! ❤️
    Kram

  • Reply
    Simply Papaya
    19 juni, 2017 at 13:30

    Vilket härligt inlägg!!! Å så vackert ni bor, förstår att ni njuter:) underbara bilder, ser ut som himlen brinner på sista!!:)
    Hoppas du har en bra vecka!

  • Reply
    Sara - litetarkiv.blogg.se
    19 juni, 2017 at 13:41

    Låter helt ljuvligt. Så där vill/behöver jag också ha det.

  • Reply
    Anneli
    19 juni, 2017 at 13:52

    Så fint formulerat och så vackra bilder.
    Jag bor ungefär som du och häpnas varje vår över hur underbart det är. Det är då man förstår varför man står ut hela den långa mörka vintern 🙂 Den har förstås också sina vackra stunder. Men nu är det ju helt otroligt vackert. Man förundras.
    Härligt att se din uppskattning för lantlivet! Jag älskar det ju också 🙂

  • Reply
    Hilda Akvilina
    19 juni, 2017 at 19:35

    Alltså landet, vilken dröm! Kommer från landet (om man kan kalla de så hahah) från norrland! Men bor i större stad nu där det definitivt är en bit till skogen haha. Jag blir så glad av att läsa det du skriver och se alla fina bilder du tar på naturen, och som du säger så är det sjukt svårt att fånga hur mäktigt det egentligen är på bild. Men jag kan då säga att du lyckas väldigt bra med att fånga allt det vackra på bild! Magiskt!

  • Reply
    Mia Bergvall
    19 juni, 2017 at 20:57

    Så fantastiskt vackra bilder! Jag har bott på landet i snart tre år nu och jag älskar det lika mycket som du!

  • Reply
    Jos
    19 juni, 2017 at 21:15

    Såå fint och magiskt! Jag vill också ha det så!
    Var ligger egentligen Lilla Sundby?

    • Reply
      Mary
      20 juni, 2017 at 20:05

      Tack, det har varit ett fantastiskt år! Det ligger i Uppland 🙂

  • Reply
    Anna
    19 juni, 2017 at 23:06

    Jättefint skrivet!

  • Reply
    browneyedgirl28
    22 juni, 2017 at 08:42

    Så vackert det är <3 Jag älskar att bo på landet jag med. Vi har bott här i ca 7 månader och det är det bästa vi gjort. Försöker verkligen njuta av livet här och hitta ett lugn ( lite att jobba på där) Att vara i trädgården och fixa är bland det bästa jag vet och precis som du säger försvinner tiden där. Superfina bilder från eran gård. Ser fram emot att få se mer av dina smultronställen 🙂

  • Kommentera