Jag kan knappt tro min egen jäkla tur…för vi har hittat huset. DET huset! Hur. Är. Det. Möljigt. Det känns som hittepå att vi bestämmer oss för att sälja vår lägenhet utan att ha hittat ett hus och bara låta ödet styra oss dit vi hör hemma och helt plötsligt så dyker det upp. Bara någon dag senare så hittar vi huset som vi igår signade papper på! Och om en hög med veckor flyttar vi dit! En sommar i vårt hus…
Jag fick till och med tårar i ögonen när vi åkte runt på småvägarna i skogen kring huset eftersom jag var så lycklig men samtidigt rädd att vi av någon anledning inte skulle kunna bo där. Eller att någon annan skulle få det istället för oss. För varje fiber av min kropp sa till mig att “det här är där du ska bo” “det är här vi ska bo” och något annat fanns liksom inte i mitt hjärta eller själ.
Ett rött hus med vita knutar, med skogen i ryggen och öppna landskap med ängar och åkermark framför oss. Ostörd utsikt i flera kilometer. Med en egen brunn med kristallklart gott vatten, med gammal gärdsgård och med en egen liten väg som leder upp till huset, en väg som är så smal att två bilar inte kan mötas. Där man ser rådjur och där nuvarande ägarna faktiskt också sett lodjur.
Där skogen är full med svamp och bär och där det enda man hör är fåglarnas kvitter och skogens sus! Jag är så tacksam!
Givetvis ska ni få se mer av vårt hus och livet på landet. Men just nu vill jag bara hålla det för mig själv, ha det nära hjärtat och bara njuta av det faktum att vår dröm äntligen blir sanning!