39 In Hälsa & Inspiration

Hur en Stroke (Hjärninfarkt) kan ge guldkant på livet



För det första, tack så otroligt mycket för all kärlek, omtanke och värme som så många av er visat mig genom kommentarer under mitt inlägg ”Att möta döden”! Jag ska försöka svara er alla under dagen!

******************************************
Jag är så otroligt berörd av alla era fina kommentarer under inlägget och det känns faktiskt fantastiskt att kunna nå ut till så många människor där ute, människor som jag inte känner. Jag funderade länge på om jag skulle dela med mig av min erfarenhet och upplevelse och jag kände tillslut att om jag bara kan beröra en enda människa, om jag bara kan få en enda människa att uppskatta det som är bra i just den personens liv samt inspiration nog att förändra det som är mindre bra så är det värt det. Många uttrycker sin bestörtning över det som hänt och känner nog ett ”stackars henne”..men gör inte det. Jag lever hellre på gränsen, känner stor smärta, intensiv glädje och djupaste sorg om det gör att jag uppskattar livet mer. För mig är det värre att leva ett liv i mellanmjölkens land där jag bara lunkar på, dag ut och dag in, utan att känna mig tacksam för allt som faktiskt är underbart i livet! Missförstå mig inte…jag önskar inte ens min värsta fiende det som hände mig..men om det inte hade hänt mig hade jag förmodligen aldrig uppskattat livet som jag gör idag och jag hade heller inte haft energi nog att förändra sådant jag inte är nöjd med.

Känn ingen sorg för mig! För jag är lyckligare, starkare, mer fokuserad och har mer energi än någonsinn förut. Jag är glad varje morgon när jag vaknar för att jag får den underbara gåvan att vakna till en ny dag, för det är faktiskt en gåva! Känner DU tacksamhet varje vardag när du vaknar upp innan solen är uppe, en kall och tidig morgon när allt är mörkt och du längtar tillbaka till sängen? Har du nog energi att ta dig dit du vill i livet? Känner du dig driven, motiverad, glad, lycklig, fokuserad? 

Jag älskar livet, tar vara på varje dag och gör äntligen allt det där som min själ mår bra av. Allt det där jag ville göra som jag aldrig gjorde.

För dig innebär det kanske att byta jobb för att du inte trivs på din arbetsplats. Kanske är det att byta bana i livet och skola om sig till det där drömyrket du bara fantiserar om. Kanske är det att berätta för din bästa vän att du vill vara mer än bara vänner. Kanske är det att flytta till en annan stad, att ta flygcertifikat, att leta upp nya vänner när de du har inte ställer upp för dig, att förlåta någon som varit elak mot dig, att släppa taget, att hoppa fallskärm, att tatuera sig, att starta eget, att drömma och våga…att…

Gör du det eller skjuter du det bara på morgondagen?
 
Tro inte att min Stroke, min hjärninfarkt, har brutit ned mig för det har den inte. Tro inte att du är lyckligare för att du är frisk..för så behöver det inte vara.

Hur många av de som är helt friska uppskattar det och känner sig lyckliga över sin hälsa varje dag? Om du är helt frisk, fri från krämpor och sjukdomar, går du omkring och uppskattar det..känner lycka för att du är frisk…eller tar du din hälsa för givet? Alla har väl varit magsjuka någon gång, eller riktigt dåliga i influensa. Visst känner man sig så otroligt lycklig, harmonisk, frisk och välmående när hälsan återvänder. När man äntligen kan äta riktigt mat och halsen inte längre brinner av smärta. Hur läge varar den lyckan? Tänk om den lyckan kunde sträcka sig över en livstid!

Min väg tillbaka tog flera månader, men ändå har jag haft tur. Förmodligen beror det på att min hjärninfarkt inte hade något att göra med höga blodfetter, högt blodtryck eller dåligt leverne med mycket alkohol och rökning. Nej, den berodde på ett missbildat blodkärl i min hjärna som jag haft, helt ovetandes, sen födseln. En hjärninfarkt är alltså en Stroke och en Stroke kan man dö av. Jag har alltid förknippat Stroke med döden. 

Men jag dog inte.
För mig innebar det först ångest, sorg, oro och lång sjukhusvistelse. Men sedan har det inneburit livet, lycka, kärlek och uppskattning. Jag vill inte vakna upp när jag är 65 och undra vad som hände, hur hamnade jag här? Jag vill ta vara på varje möjlighet till glädje, lycka, skratt, vänskap, framgång och kärlek.

Idag är jag i princip helt frisk, även om vissa ärr från skadan är sådant jag kanske alltid kommer få bära med mig.  Men det gör inget. Det där ärret gör att jag uppskattar varje dag så mycket mer. Jag gör det jag vill, jag strävar hela tiden uppåt och jag gör allt jag kan för att alltid behandla mina medmänniskor på ett bra sätt. Jag låter det gamla vara och håller inte fast vid gammalt groll och onödiga bråk. Jag är inte långsint, inte lika sur över småsaker, inte lika envis och jag prioriterar det jag verkligen vill i livet.  

Hela mitt liv har en guldkant och ett nytt skimmer över sig på grund av det som hänt mig. Så känn ingen sorg för mig, det är inte synd om mig..snarare tvärt om. Ta istället tag i det där som du verkligen vill göra, de där drömmarna som ligger långt ner i din själ som du gömmer långt inne i ditt rädda hjärta som bara väntar på att släppas ut. Våga lite, vad är det värsta som kan hända?!
Glöm aldrig att du kan bli precis vad du vill, du kan leva precis de liv du vill leva och du kan bli precis så där lycklig som du drömmer om att vara!

Ta tag i ditt liv innan det är för sent, vänta inte för länge, vi har bara det här livet!
För du behöver faktiskt inte vänta på att möta döden för att ta tag i ditt liv och leva dina drömmar!

All kärlek till er! / Mary

You Might Also Like

39 Comments

  • Reply
    The Bride
    23 januari, 2012 at 08:13

    Fina Märy!! <3 <3

  • Reply
    Kristin P
    23 januari, 2012 at 08:22

    Oj!! Vi har varit med om precis samma sak med våran dotter Moa! Hon var 8 år när den första kom! Den andra dryga 3 månader efter! Så vi vet precis vad du gått/går igenom!! Men hon är pigg som en lärka nu. Men inte helt friskförklarad ännu, men inga men fick hon! Fy sjutton säger jag. Det är nu ganska exakt 3 år sedan det hände! Glömmer det aldrig! Hon bara föll ihop, kräktes! Men är så glad jag bor här, vi hamnade i Uppsala på Akademiska. Oj vilken personal, helt otroliga alltså!!
    Hoppas du mår bra! Här kan jag nog få lite styrka själv! För det har tagit hårt på mig och min man! Ibland så sover man inte alls, man måste gå in till henne och bara titta på henne!!
    Kram Kristin

  • Reply
    Emmilie
    23 januari, 2012 at 08:34

    Nu eller aldrig. Tack!

  • Reply
    Malin - Stjärnflocka
    23 januari, 2012 at 08:41

    Sitter här tagen och tacksam över livet! har läst detta och "Att möta döden". Tack för att du delar detta. det är så lätt att klaga och gnälla över småsaker. Är hemma med lunginflammation och ska använda den lilla ork som finns till att göra en liten körsbärsblomtankebild att ha som påminnelse på kylskåpet. Tack!
    Förresten, vilka vackra bilder på dej!

  • Reply
    Johanna L
    23 januari, 2012 at 08:41

    Fina Mary ♥. Tack igen för att du delar med dig!

  • Reply
    Felicia
    23 januari, 2012 at 09:08

    fina bilder 🙂

  • Reply
    yosofine
    23 januari, 2012 at 09:11

    Starkt och inspirerande inlägg!!
    Kramar

  • Reply
    Malin E
    23 januari, 2012 at 09:30

    Mary – du träffar mitt i prick.
    Står inför en stor förändring i mitt liv och är livrädd för att hoppa… lutar mig tillbaka på "jag vet vad jag har men inte vad jag får" – med vetskapen att om jag inte hoppar så kommer jag aldrig att leva mitt liv fullt ut…

    Att vara tacksam över livet är få förunnat, för de allra flesta av oss tar det för givet. Tack för att du påminner oss!
    KRAM

  • Reply
    Jessica
    23 januari, 2012 at 12:25

    Fantastiskt ljus i bilderna!

    Och ja, tycker det blir lite fadd smak och alldeles för gräddigt, plus att jag inte direkt gillar mandelmassa. Men konceptet är för bra för att inte leka med!

  • Reply
    Kicki
    23 januari, 2012 at 12:30

    Så fint & så sant ,det är likadant för mig & jag hoppas att jag för alltid kommer att gå emot mina rädslor för att våga leva mitt liv fullt ut,att min tradegi ska fortsätta att ge mig guldkant i livet ,för det gör den …….tack fina du för att du delar med dig & ger oss tankeställare….
    Kramar

  • Reply
    Anise
    23 januari, 2012 at 13:33

    Fina Fina Mary..så mycket klokt och förståndigt du delar med dej av..Läst ditt inlägg om "Att möta döden"..Blev djupt berörd av det du skriver..TACK! ÅHH så vackra bilder,du lyser som en klar och vacker stjärna..
    Varma Kramar till dej du vackra flicka

  • Reply
    Italienskan
    23 januari, 2012 at 14:40

    Carpe Diem. Carpe Noctem! Så jävla glad att du mår bra idag. Jag hoppas vi ses snart!!
    Jättevarma kramar till dig. T2

  • Reply
    emma
    23 januari, 2012 at 15:11

    Hejsan 🙂 jag driver en blogg som handlar om det mesta som har med skönhet att göra, för tillfället har jag en frågestund man kan fråga grejjer om både mig, skönhet och saker man vill att jag ska göra/skriva i bloggen!
    Skulle bli jätteglad om du ville titta in och ställa en fråga, annars så ha en bra dag! kram 🙂
    http://makeupisglam.blogg.se/2012/january/fragestund.html#comment

  • Reply
    Hanna
    23 januari, 2012 at 15:52

    Vilken gripande och samtidigt inspirerande situation som du har gått igenom! Man ska leva livet varje dag! 🙂 Vad har du ändrat med ditt liv efter stroken?

  • Reply
    Eva
    23 januari, 2012 at 18:40

    Vilket fint inlägg och fin blogg! Det är verkligen värt att stanna upp och tänka till lite extra ibland. Vi har sååå mycket att att vara tacksamma över!

    och tack för dina synpunkter. Nu är en 7D beställd 🙂

  • Reply
    Louise vita Drömmar - My lovely Days
    23 januari, 2012 at 19:17

    Vackra du! Och vad glad jag blir, längtar så jag snart spricker efter wallan ♥

  • Reply
    LARA JOHANSSON - photos&texts
    23 januari, 2012 at 19:44

    Jag blir på något sätt väldigt positiv när jag läser det du har skrivit här. Att du mår sådär bra, ser framåt och inte bakåt – helt fantastiskt och underbart det måste vara!
    Du inspirerar mig att se ljusare på livet, leva varje dag och strunta i "the past". Känns jättebra, tack för inspirationen!

  • Reply
    Mary
    23 januari, 2012 at 19:53

    The Bride; Bääääästa och finaste Braaaajden!! <3 Måste ses snart. Faktiskt! 😉

    Kristin P; Oj, det var tidigt det! Det måste ha varit en riktig chock det kan jag förstå. Då förstår jag precis vad ni går/har gått igenom jag med, all värme till er! Härligt att höra att hon är pigg, är hjärnan ung så tillfrisknar man fortare. Ja usch och fy på det, inget mer sånt nu!! Förstår att det måste vara enormt traumatiskt och något man aldrig glömmer helt..all värme och kärlek till er! Glad om jag kan ge er om än så bara lite styrka och förståelse! Kram

    Emmelie; Precis så!! NU eller aldrig!

    Malin – Stjärnflocka; Vad bra, då har jag nått fram till dig..det var allt jag önskade! Tack för att du läser det <3 Och tack för kompliangen när det gäller bilderna 🙂 Kram

    Johanna L; Fina Johanna <3 Tack för att du läser och kommenterar så fint..det ger mig minst lika mkt som det ger dig! Kram

    Felicia; Tack! 🙂

    Yosofine; Tack söta du! Kram

    Malin E; Våga hoppa Malin!! Skönt att jag träffade rätt…jag hoppas du vågar ta steget och leva lite. Du är värd det absolut bästa i livet, och vad vore livet utan med och motgångar, skratt och tårar, glädje och sorg?? Våga, det värsta som kan hända? <3 Kram

  • Reply
    Jessica
    23 januari, 2012 at 19:59

    Åh, du verkade ju ha stenkoll på det där med macarons – ska lätt hämta hjälp här när jag ska göra macarons!

  • Reply
    Mary
    23 januari, 2012 at 20:13

    Jessica; Tack..vad glad jag blir..det var nämligen en väldigt snömulen dag!

    Kicki; Tack <3 Det hoppas jag med att du gör… Tack för att du läser, det betyder så mkt! Kram

    Anise; Tack snälla och söta du, så glad att jag kunde inspirera och beröra dig! Tack för dina fina ord…blir så glad ända in i själen. Kram!

    Italienskan; Verkligen!! Tack snygging, det hoppas jag med!

    Hanna; Tack, glad att jag kan inspirera det var mitt huvudsakliga syfte! 🙂 Ojoj..det här blir långt 😛 Jag har ändrat enormt mkt, allt kan jag dock inte skriva om här (det är för personligt och känsligt just nu..men det kommer kanske framöver). Några saker handlar om att förändra den situationen jag befann mig i då. Att inte leva kvar i det gamla trygga. Jag satte mig ner, efter att jag skrivits ut från sjukhuset, och tänkte..länge och noga. Jag tänkte på alla drömmar, allt jag ville göra som så snabbt kunde ha tagits ifrån mig. Varför hade jag ännu inte gjort något åt dem.Varför bodde jag fortfarande där jag inte trivdes? Varför tog jag inte tag i drömmarna? Visst har jag gjort mkt men det fanns ändå stora steg att ta i livet, steg som jag medvetet (och även omedvetetn) sköt på framtiden. "Vi gör det sen", "jag har inte tid med det, det får bli nästa sommar". Jag mindes en gång att jag läste en bok om de som befinner sig i livets slutskede, boken handlade om deras tanker kring livet, vad de ångrade att de inte gjorde etc. Jag tänkte tillbaka på den boken och började skriva. Jag drog fram det största block du kan tänka dig, som jag brukade teckna i för några år sedan, och började lista allt som var viktigt för mig i livet. Stor som smått. Allt jag absolut bara måste göra och hur jag absolut ville ha det framöver. Vad var absolut viktigast för just mig? Några saker var att flytta från storstan till landet, nära vatten och skog, att skriva klart en bok jag skriver på, att ägna mig mer åt det kreativa och inte bara tänka "sen"/"jag ska bara"/"det får bli nyårslöfte för nästa år"/"jag hinner inte"/"jag vågar inte"/"tänk om jag ångrar mig" osv. Jag älskar vatten och har alltid velat ha en segelbåt..men jag kan inte segla. I vår köper vi vår första segel båt, förmodligen ganskla nära ettårsdagen för min Stroke. Vi är på väg att flytta ut på landet, jag har skrivit flera kapitel på min bok, jag gör det jag mår bra av varje dag (vilket innebär att jag istället för att slöglo på tv varje kväll istället renoverar gamla möbler, målar i olja, bakar, fotograferar, arbetar på andra projekt mm.), jag har tagit av sparpengar och investerat i en ny kamera för att fördjupa mig i foto och jag har en hel hög med annat som jag kanske kan berätta om längre fram. Det absolut bästa är dock att jag är i nuet. Förut snoozade jag länge på mornarna..men inte längre. Jag går upp när klockan ringer, känner lycka över att då vara vaken…vad har den nya dagen att komma med? Jag tänder alltid levande ljus på morgonen, maler färska bönor och gör kaffe och sätter mig ner och bara njuter av morgonen. Ser solen stiga uppför horisonten och vet med mig..att jag bara väljer bra val från och med nu. Jag gör saker som är bra för min karriär, jag tar för mig av livet, jag umgås inte längre med människor som bara tar, jag har släppt gamla oförätter och bråk, jag har roligt varje dag efter jobbet när jag jobbar med mina andra projekt och jag längtar verkligen efter att förverkliga min dröm om en egen segelbåt och ett hus på landet med nära till vatten och natur! 🙂 Kram

    Eva; Tack snälla du 🙂 Ja, det ska man göra..och inte stressa genom livet! härligt med kameran!! 🙂

    Louise Vita drömar; Sötis då..hihi.. Mmm jag hoppas verkligen den ska passa nu!! Håller tummar och tår! 😉

    LARA JOHANSSON; Vad bra, det är meningen!! 🙂 Det är det, faktiskt riktigt underbart <3 Blir glad av att jag kan ge dig den inspirationen..det ger även mig energi att dela med mig mera i framtiden. All lycka till dig, du är värd det bästa..lova mig att alltid göra det! 😉 Kram

  • Reply
    Mary
    23 januari, 2012 at 20:14

    jessica; Vad kul att höra! Hör av dig om du stöter på fartgupp!

  • Reply
    Annster
    23 januari, 2012 at 20:16

    Det var så lite 🙂

  • Reply
    Astrid
    23 januari, 2012 at 23:19

    Ville bara säga att jag älskar sin blogg! Den är så himla fin, full med inspirerande bilder och texter! Vill bara tacka för att den finns! Kram

  • Reply
    Mary
    23 januari, 2012 at 23:45

    Astrid; Men goaste du då! Tack så jättemkt för dina fina ord, sparar dem i mitt hjärta på en speciell plats. Kram på dig!

  • Reply
    Mrs Lollipop
    24 januari, 2012 at 00:34

    I morgon ska jag krama mina underbara barn som om det ine fanns ngn morgondag1 jag ska låta dem se den kärlek jag hyser för dem. och jag ska visa ett leende för alla jag möter…
    för det bestämmer jag. det är upp till mig! tack för dina underbara ord och för att du påminner oss om vad som är viktigt! dags att fånga dagen! tror det blir lite livsavgöranden faktiskt…=)
    underbart att få titta in i en liiiten del av ditt liv och bli inspirerad.

  • Reply
    Alexandra (KAKHUSET)
    24 januari, 2012 at 09:11

    <3

  • Reply
    Jess
    24 januari, 2012 at 13:12

    Jag blir lika tagen varje gång jag går in på din blogg, du skriver så bra. Tack för peppen, håller för fullt på att planera framtiden som kommer innebära många nya okända vägar. Kram

  • Reply
    Jenny
    24 januari, 2012 at 20:50

    Du har verkligen en styrka få människor har Mary!

  • Reply
    Mary
    25 januari, 2012 at 11:35

    Mrs Lollipop; Vad härligt det låter! Blir så glad att jag kan inspirera dig, tack snälla du för dina fina ord! Kram Mary

    Alexandra (KAKHUSET); <3

    Jess; Varsågod, tack för att du tittar in!Din framtid låter spännande..håller tummarna för dig!

    Jenny; Tack Jenny! <3

  • Reply
    M i k a e l a
    25 januari, 2012 at 15:10

    Jag har nyligen hittat till din blogg, men jag kan garantera att jag är fast! Du skriver på ett så uppmuntrande och personligt sätt som om du skrev till dina närmsta vänner. Du har så mycket glädje och värme i dina inlägg att man inte kan annat än må bra av att läsa det du skriver! Och alla fina foton och inspirerande bakverk/pyssel är härligt att se. Jag lär fortsätta följa dig länge! Kram

  • Reply
    Mary
    26 januari, 2012 at 14:06

    Mikaela; Men vilken guldkant du gav min dag nu, så otrolig känsla att kunna inspirera andra att tänka om. Tack för dina fina ord, jag älskar att skriva! Du är så välkommen, hoppas verkligen jag ser dig här inne igen! Kram Mary

  • Reply
    mintekopp
    31 januari, 2012 at 09:41

    Åh Mary, hittade ju in till din blogg i morse och ville bara säga att jag är glad över att vi snart ska ses. Då läste jag bara ditt första inlägg men inte resten, inte förrän nu. Vilka starka och gripande inlägg, jag sitter här helt tagen. Tack för att du berättar och tack för att du berör. Det är så viktigt att vi vågar prata om det som är jobbigt och ännu viktigare att vi vågar leva våra liv fullt ut. Jag hoppas verkligen att vi kommer ha möjlighet att prata lite på eventet. Ska du bo på hotellet som Emma tipsade om?

    Dessutom tar du makalöst vackra bilder, verkligen!

    Kram

  • Reply
    Mary
    5 februari, 2012 at 13:15

    mintekopp; Tack för att du läser och kommenterar, det ger så mkt tillbaka! Kram på dig!!

  • Reply
    Linnea
    10 december, 2012 at 13:02

    Så glad att jag hittade till din fina blogg! 🙂 Har kikat runt här en del nu och hittade det här. Jättefint skrivet och otroligt inspirerande! Tänk om alla kunde få uppleva känslan du förmedlar, om alla kunde förstå hur lyckligt lottad man är!
    Tack!

  • Reply
    Cia
    24 december, 2012 at 23:06

    TACK! Jag behövde läsa detta idag. Första besöket på din blogg. God Jul förresten.. för idag är det julafton.

    • Reply
      Mary
      25 december, 2012 at 16:03

      God Jul Cia! Vad bra att jag kunde hjälpa, sådär på avstånd en dag som Julafton. All värme till dig, hoppas du har det så bra du kan oavsett vad du går igenom! kram

  • Reply
    När Annie fotograferar
    20 mars, 2013 at 21:52

    Jättefint skrivet.

  • Kommentera